Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Silent Hill

Fler recensioner
21 OCT 2006
Silent Hill

Skräck från 2006 av Christophe Gans med Radha Mitchell och Laurie Holden.

4.2 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Silent Hill (recenserad)

"Surrealistik, skrämmande och inte så litet sjuk!"

Låt mig börja med att säga att jag har inte spelat spelet! Jag har varit dataspelsnörd sedan 1982, men av någon besynnerlig anledning har inte detta spel passerat mina ögon, så här kommer en recension baserad på noll koll vad det gäller spelet i sig. En ganska bra situation, då nästan alla andra spel som blivit film har spelats i Ahlgrens källare en eller annan gång.

Vad i jösse namn rägnar det nu då?


Intrigen gör gällande att lilla flickan Sharon går i sömnen, något hon börjat med nyligen och som driver den lilla familjen da Silva till vansinne. Mamma Rose (Radha Mitchell) och pappa Christopher (Sean Bean) är av olika åsikt vad man ska göra, men då dottern tjatar i sömnen om en plats som kallas Silent Hill så beslutar Rose att ta flickan dit. Silent Hill är en stad, som stängts ner då det brinner i en kolgruva under staden. Stadens invånare är borta. Eller? Hur som helst tar Rose flickan till staden utan pappans tillåtelse och får dessutom en polis efter sig. Men bilen kraschar i utkanten av staden och då Rose vaknar till, så är Sharon borta, uppenbarligen inne i samhället. Hon börjar leta och det är här ruskigheterna börjar dugga. Nu och då ljuder en varningssignal och staden fylls av mörker. I mörkret finns, öhh, ting, varelser och annat förfärligt av alla de olika sorter som man kan träffa på i sina värsta mardrömmar. Samtidigt som händelserna blir allt mer intensiva i staden börjar pappan leta efter damerna ihop med en manlig polis (Kim Coates)och sakta men säkert klarläggs att stadens öde inte var så enkel som man kan tro. Eller som sägs. Dessutom tycks herrarna och damerna befinna sig i olika tider... eller rymder. Polisdamen Cybil ger en hjälpande hand till Rose och tillsammans finner de att staden inte är så tom som man skulle tro. Kniviga situationer avbyter varandra och vissa hemskheter kräver såväl kulsprutning som nerver av stål. Mot slutet träffar man på \"bossen\" och själva gehennat släpps loss!

Sean Bean konfunderar sig över frugans och dotterns öde ihop med ärrad polisveteran som vet mer än han säger


Silent Hill är inget för finsmakare med förkärlek till polska artfilmer eller realistiska gatubarnsskildringar. Vi talar här om en surrealistisk värld fylld av demoner och fanstyg av alla de slag i en miljö, som får en provsprängningsgrotta i Nord-Korea att likna Paradise Beach. Okej, Paradise Beach var kanske fel, men vi tar Puerto De Mogan på Kanarieöarna i stället. Staden Silent Hill är en dyster plats där aska regnar konstant från himmelen och där minsta lilla felsteg betyder skillnaden mellan liv och död. Det vill säga om man klarar av allt skräck som bjuds på utan att få en stroke i hela skallen. För en som aldrig spelat spelet föreföll regissören Christoph Ganz vision som en grotesk målning av en sjuk patient med tvångstankar om infernot. Jag måste säga, att visuellt ser filmen oroväckande läskig ut. Helheten påminner faktiskt om en mardröm som man kan ha då natten går rejält åt helvete. Med tanke på att basen till filmen är ett dataspel, som jag antar följer dataspelsrutinen (förutsättning-döda-lös gåtor-möt bossen), så är den överraskande enkel att följa. För en som aldrig spelat ett enda \"skjuta skallen i bitar\"-spel, så kan filmen vara lätt förenklad och obegriplig i logik, men nu är ju detta ett spel i filmform. Nej, jag menar film i spelform. Ganz väljer dessutom att köra en hel del i \"tredje persons vy\" och arbetar mycket med spelmässiga vinklingar.

En av alla sliskiga spöktyper som befolkar Silent Hill


Manus är ju inget annat än ett hopplock av tvingande faktorer. Man ska möta den och den varelsen, man ska klara sig, man ska få hjälp, man ska lösa problem och man ska komma till slutet där agnen separeras från vetemjölet. Manus gör heller ingen hemlighet av att detta är en enkel film utan ambition att nå högre, filmklassiska höjder. Den kör sitt race, skrämmer målgruppen och lämnar en hög pengar till upphovsmännen. Personligen såg jag filmen som en av de bättre skrämselfilmerna och definitivt som en av de bästa filmerna baserat på ett spel. Detta trots att jag inte spelat det. Ännu. Som skräckfilm är den långt ifrån perfekt och dess isande känsla baseras tyvärr på skräcksnuttar snarare än en ihållande spänning. Det knyter sig dock mer än ofta i magen, men mycket av detta beror på de bilder som serveras och som inte kan kallas vackra. Här finns blod och slisk i oceanmängd, torterade själar, deformerade varelser, demonbarn, våldsamma jättar och om inte detta räcker till så sliter man folk i bitar, får dem att hoppa ur sina skinn och de som finns kvar kan man surra in i taggtråd, ett populärt sätt för immobilisering i Silent Hill.

Ett öde som man knappast vill dela


Recensionen baseras på den amerikanska utgåvan, så A/V och bonus låter jag bli att recensera. Om region 2 innehåller samma kvalité som region 1, så talar vi om referensklass i både ljud och bild. Jag har ingen anledning att tro att skillnaden skulle vara stor. Musiken i filmen är mycket passande och kammar hem höga poäng!

Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand... scoutmöte bland häxor och demoner


Silent Hill har fått mediokra eller dåliga recensioner världen över. Jag kan faktiskt inte riktigt begripa varför. Jag såg filmen, undrade en stund, och konstaterade sedan, att det jag just sett och det som fått mig att nästan må illa, var att filmen i sig var just ett konstverk. Ett sjukt sådant, men också ett som höll den stilistiska formen och som gott skulle kunna hängas i ett museum för dyster, gotisk konst. Filmen är inte glasklar för åskådaren, men samtidigt lämnas utrymme för tolkning. Tacksamt nog har man inte böjt fram ett diagram av ståltråd, så de dummaste ska fatta, utan lämnar en hel det till fantasin. Skrämmande är den, bra som spökfilm och suverän som splatterfest. Kan tänka mig att några ögonbryn höjs, men vad fasiken, jag rekommenderar. Inte varmt, men kallt! Kallblodigt kallt!

© Janne Ahlgren

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime