Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

Sin City

Fler recensioner
20 OCT 2005
Sin City

Action från 2005 av Frank Miller med Bruce Willis och Mickey Rourke.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Sin City (recenserad)

"Kultklassiker redan nu?"

Igår kväll såg jag Sin City i källaren i biograf Panic Room med min serietidningsgalna 17-åriga son. Jag själv har aldrig haft någon som helst kontakt med Frank Millers Sin City utan har varit mer intresserad av mera moderata Tintin, Lucky Luke och rentav Fantomen om man skulle brassa på med litet fart och fläng. Ja, och så fanns det i Finland för 30 år sedan en skräckserietidning som hette Shokki och den lästes minsann noggrant, i smyg från farsan och definitivt bara dagtid. Shokki var dock den sortens tidning som i stil och våld kom väldigt nära Millers fantasier och nu då jag stiftat bekantskap med såväl serien som filmen, så måste jag fråga mig några saker:

Är man riktigt frisk i huvudet om man vill se mer våld än vad Sin City bjuder på?

Herr Willis visar upp sin nya bössa


Nåja, det blev bara en fråga, men den är relevant nog. Och jag frågade sonen som bara lyfte på axlarna och såg lycklig ut. Så svar på frågan kan jag inte ge, men föräldrar bör uppmanas att hålla filmen inlåst ty bara bröst är inget alls att bry sig om. Jo, det finns viss nakenhet, men det är som sagt inte det nakna som får våldsfantasterna att flämta av välbehag. Här blir Kill Bill i jämförelse en söndagsskolefilm och Hannibal Lecter själv förefaller vara en ofarlig farbror i jämförelse med lille Kevin vars karaktär lätt borstar Hobbitdammet av Elijah Wood. Sin City är bland det våldsammaste jag någonsin skådat och jag gillade filmen skarpt, även om jag hatar våld för våldets skull.
Nu har jag visserligen redan fått mail med förfrågningar om en eventuell oklippt version eller en director?s cut, men jag kan omöjligen ens föreställa mig vad mera våld och slisk kan tillföra en film som förefaller perfekt i den genren som den egentligen skapar. För nog är det så, att man aldrig tidigare sett något liknande. Det finns serietidningsfilmer som tangerar stilen, Dick Tracy för att nämna en och Batman för att nämna en annan, men ingen av dessa kan egentligen jämföras med Sin City, som faktiskt förvandlar en tecknad serie inför våra ögon till levande bilder och bibehåller seriens tecknade karaktär.

Fröken Alba agerar skrämd chaufför åt herr Willis


Regissören Robert Rodriguez gör allt rätt. Han respekterar Millers synsätt och vision, han regisserar med intensitet, han klipper och fotar själv, fixar specialeffekterna i egen studio och lägger på egenkomponerad musik. Ingen annan stor regissör idag gör som RR. Ingen får göra så och RR har dispens från Miramax bara för att han lyckats så förbannat bra tidigare. För att bibehålla autenticiteten som Miller skapat har han bjudit in Miller för att stå som medregissör och säkerligen har Miller tillfört en hel del i stilfrågan, men nog är Rodriguez still igenkännbar alltigenom hela filmen. Även Quentin Tarantino har bidragit till filmen genom att agera gästregissör i en sekvens.
Stilmässigt finns, som sagt, inget jämförelseobjekt överhuvudtaget. Vi hamnar i en gränszon mellan film noir och japansk våldsanimering. Skillnaden är att regissören pumpar in så mycket adrenalin i historien, att man ska tro att blodet snart ska spruta ut på golvet där man sitter och stirrar med ögonen som råttpittar ståendes i skallen. Ty det som erbjuds är visuellt en häftig resa till gränslandet mellan realism och total teckning. Filmens alla bakgrunder, de flesta bilarna och i princip allt som inte skådespelarna håller i handen är skapade i dator. Stilmässigt motsvarar de väl Millers teckningar med utökade detaljer.

En fullvuxen Hobbit är inte att leka med


Men vi pratar inte om ultrarealism i CGI:n utan om en variant som gör filmens stil så framtonande. Jag vet att vissa individer har svårt att smälta denna teknik eftersom en fotorealistisk teknik finns, men animationerna har avsiktligt gjorts så att de motsvarar Millers serietidningar.
Samtidigt stärker omgivningens artificiella karaktär händelsernas sagolika utformning. Skulle filmen vara helt igenom fotorealistisk, färgerna korrekta och våldet intakt, så skulle filmen bli så nerklippt att man bara skulle få se för- och eftertexterna. Visserligen kommer många att tjuta efter en färgversion, som säkert finns i Japan, men tack och lov så existerar ingen sådan. Om en sådan skulle existera, så skulle Millers vision vara bortblåst för evigt.

En recensent på en stor tidning i USA skrev om Sin City såhär:
En halv timme för lång, brutal, våldsam och obönhörligt barnslig, ett verk som är designad att attrahera den 13-åriga anti-sociala individen som finns inom oss
Och till en viss del måste jag hålla med om uttalandet. Jag är säker på att alla coola killar i mellanstadiet och högstadiet har hört om filmen, laddat ner den från Internet och frossar i hemlighet av dess våld. Och här befinner vi oss snabbt i en moraliskt och etiskt dilemma. Ska vi låta 15-åringar och yngre se filmen bara för att den ändå är bara en serietidningsfilm eller ska vi vara mer restriktiva än vi är idag? Nedladdarna kan vi aldrig komma åt och de har redan med sin nedladdning, med eller utan föräldrarnas lov, visat vad de tycker om lag och moral. Men kan vi hindra våra \"vanliga\" barn från att se denna ultravåldsamma film? Antagligen inte, men Sin City för med sin stil och sitt sätt diskussionen vidare huruvida vi borde, i likhet med många andra länder, ha en absolut 18-års gräns för vissa typer av filmer. Som våldsfilm kommer Sin City att passera många, unga jublande fingrar och då betyder dess visuella stil och dess filmiska värde ingenting. För \"normala\" filmälskare ger Sin City samma våldsamhet, men också den där speciella känslan över att ha fått ta del av en riktigt bra film, en visuellt enastående upplevelse och en rulle som inte liknar något annat.

Herr Rourke har aldrig sett bättre ut


En detalj i Sin City är dess tidsperspektiv. Vi får ta del av tre separata berättelser, alla dock på ett sätt ihopkopplade till varandra. Vi får träffa Hartigan, Sin Citys sista ärliga polis, som tar sig av ett fall där barn bortrövas, våldtas och mördas. Men Hartigan är inte i sina bästa år och saker och ting går inte riktigt som de ska. Bruce Willis igen i sitt essä. Åter visar han att han är en av de större skådisarna i USA och att han kan klämma ur sig en rörande hård karaktär som inte alls påminner om John McClane.
Gamla hårdhudingen Mickey Rourke har förbättrats med tre kilo latex för att få honom att likna den tuffaste busen i filmhistorien, Marv, som ger sig ut på hämnaruppdrag. Hans kvällsflamma, den prostituerade Goldie mördas i den gemensamma sängen av en skrämmande, ljudlös individ, kannibalen Kevin. Spåren leder till såväl kardinal som senator och Marvs historia är hisnande. Rourke gör en av sina bästa rolltolkningar någonsin och hans humor som Marv är lysande.
Slutligen, nästan, träffar vi mördaren Dwight (Clive Owen) som bytt ansikte och flickvän. Flickvännen har dock ett problem och det är hennes gamla pojkvän, Jackie Boy spelad av Benicio Del Toro. Jackie Boy är inte bara en skitstövel, han är också lagens långa arm, något som Dwight inte vet om. Och innan man vet varken in eller ut så har Sin Citys gamla stad med sina vapenviftande valkyrior ingått ett krig med såväl polisen som maffian och dess grymma företrädare Manute spelad av lille Michael Clarke Duncan.
Alla nämnda skådespelare gör lysande ifrån sig och även de som inte ännu nämnts, Jessica Alba, Powers Boothe, Rutger Hauer, Michael Madsen, Jaime King, Nick Stahl o.s.v gör kanonprestationer var och en. Visserligen får vi inga fördjupande karaktärsanalyser, men det är inte meningen med denna film heller. Filmen är en attack mot sinnen, en kallsvettig, visuell upplevelse som man sent ska glömma, ingen djup, engelsk analys av en 1700-tals poet i en trädgård. Nej, här slår man hårt, enkelt och på ett ytterst förförande sätt. Allt inramat i svartvitt, skuggigt och ruggigt.

Nick Stahl lider av gulsot, inget snack om saken


DVD:n lämnar inget att hoppas på vad det gäller bild och ljud. Vi talar om definitivt referensmaterial som inte lämnar någon oberörd. Bilden levererar precis det som filmmakarna har för avsikt att visa och detta med obönhörlig skärpa och felfrihet. Ljudet visar upp en karaktär som man blir tårögd av. Alla kanaler jobbar för fullt, basen slår med hela sin styrka och dialogen kunde omöjligen vara bättre. Musiken är exemplarisk. Extramaterialet är däremot en besvikelse och att detta inte är en dubbeldisc är inte mindre än en skymf, en katastrof och en obegriplighet med tanke på att den faktiskt finns som dubbeldisc. Jag begriper inte filosofin bakom denna tanke att ge ut en enkeldisc om inte det är för att senare pumpa folk på pengar genom att ge ut en dubbel. Det är litet väl cyniskt även i denna bransch. Och det är sådana detaljer som gör att folk tycker bättre om region 1 utgåvan som finns som en dubbel. Om inte A/V skulle vara av absolut högsta kvalité så skulle jag sänka betyget för dvd-produktion genast, för en ryggdunksdokumentär är inte mycket att hänga i julgranen för dem som vill ha extranöjet.

Jag är övertygad om att somliga ser Sin City som en ful och bister film. Och sedd från en viss vinkel kan den vara det, men som jag ser den, så är den en våldsam lek i en ganska abstrakt värld där inget normalt finns. En lyckad stilövning av Robert Rodriguez och Frank Miller samt vänner. Se den! Visa den inte för barn!

© Janne Ahlgren

Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime