Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Soldier blue (Import)

Fler recensioner
15 MAR 2005
Soldier blue (Import)

Western från 1970 av Ralph Nelson med Candice Bergen och Peter Strauss.

2.4 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
149 kr

"Ketchup och moralpredikan"

Jag såg SOLDIER BLUE för första gången snart 30 år sedan. Den gjorde ett bestående intryck och slutets våldsamheter, som var lätt klippta på 70-talet, fick en tonåring att kippa efter andan. Innan dessa hemskheter, som även påannonseras innan förtexterna, handlar hela filmen om ett stort äventyr genom vildmarken.

Kathy Maribel Lee har bott med fridfulla indianer i ett par år. Hon beger sig tillbaks till civilisationen och får lift med en kavalleriuppsättning blå pojkar och män. Indianerna anfaller och Kathy samt en ung soldat undkommer döden. De ska sedan ta sig till fots till närmaste fort. De träffar på svårigheter och skumt folk. De upplever faror och romans. Slutligen finner de soldater på språng och planen på att utrota en indianby, Kathys by, kommer till känna. Och sedan utrotas byn i det som kallas för en grym slakt av fridfulla män, kvinnor och barn. Denna händelse är verklig, resten är påhittat.
1970 väckte SOLDIER BLUE stor kalabalik. Vietnam var inte populärt och man såg filmen som en allegori till kriget. För att göra rösten hörd tog filmskaparna till med hårdhandskar och visade, ovanligt nog, såväl våldtäkt som dödande av barn. Alla med tre hjärnceller skulle förstå att Vietnam var fel och att pacifisternas krav skulle eka högre bland besämmarna. Och det fanns en lämplig roman som man kunde förvandla till en liknelse som alla fattade, Arrow in the Sun, den bok som blev sedermera SOLDIER BLUE. Massakern på indianlägret skulle betyda samma sak som massakern i byn My Lai i Vietnam, en händelse som inte är så ärorik i USA:s historia och som gav vatten på kvarnen för fredsaktivisterna. Filmmakarna var inte sena att hoppa på den allmänna opinionen och SOLDIER BLUE är ett av resultaten.

SOLDIER BLUE är egentligen ingen bra film. Den är faktiskt ganska pinsam om man frånser dess pacifistiska ambitioner, som nog är hedervärda. Filmen tar obestridligt avstånd från statsmakten och för indianerna även om dessa utför mord i början av rullen. Detta avståndstagande är fånigt övertydligt och fingervisande. Då de moraliska ståndpunkterna har fastställts av börjans textremsa som varnar för slutets klimax samt genom Buffy Saint-Maries protestsång under förtexterna, så känner man, att man inte får tänka själv.
Sedan tar ett västernäventyr vid och Candice Bergen får agera klämkäck New Yorktös med insikt i indianliv samt livsvisdom som om hon vore 600 år gammal. Peter Strauss får finna sig i att spela den menlösa pojken som får följa den starka kvinnan. Musiken i filmen berättar sedan hur de olika scenerna ska ses. Ibland är det dystert och ibland munter västernmusik som lika väl kunde passa in i PAINT YOUR WAGON. Och 3/4 av filmen är detta äventyr, Kathys visdomar samt lättare komik blandat med litet frontierspänning.
Och visst finns det goda hjärtat med i gamet, skulle man tro.

Om man ser förbi denna påtvingade pacifism, som nog är hedervärd i tanke, så ser man att filmen egentligen är en ganska exploaterande produkt. Man tar tidens anda och river godbitar ur det. Man vill visa grymhet, men sedd med dagens ögon blir SOLDIER BLUE en förenklar Sam Peckinpahpastisch som inte håller måttet. Visst finns slow motion död och åderlåtning av alla de slag, men realismen liknar BEN HURs ljusröda blodighet och är långt ifrån det man önskar att den skulle vara. Visst hade SOLDIER BLUE sin plats under 70-talet, men är idag en förlegad film vars drivkraft till synes är blod, tidsotypiskt äckel och ruskigheter vid en tidpunkt då MASH var mycket mera träffsäker i sin pacifism, då KELLYS HJÄLTAR gjorde krig till komedi och då LITTLE BIG MAN visade att västernfilmen inte behöver vara budskapsbringande eller fingervisande på ett övertydligt sätt. Alla nämnda jämförelseobjekt är ljusår bättre än SOLDIER BLUE.

Om regissören Ralph Nelson skulle ha skippat hyckleriet och Bergens klämkäcka uppenbarelse och satsat mer på att inte peka ut saker och ting, så kunde SOLDIER BLUE än idag ha ett annat värde än ett kultvärde som den egentligen inte förtjänar. Den gör klart att armén var vidrig i sitt sätt mot indianerna, men verkligheten var ännu grymmare. Det fanns dessutom indianstammar som inte bar sig snällt åt, de heller, men Nelson fokuserar för mycket på att hitta en syndabock, att han gömmer sitt objektiva sinne till förmån för moralpredikan. Hans personregi är bättre och frk Bergen är alldeles enastående trevlig att se på. Hon osar naturlighet på ett fint sätt men i sammanhanget blir det bara för mycket. Peter Strauss får finna sig i att spela andra fiol och Bergen dominerar i varje scen. Utom då Donald Pleasance kommer och gör ett inhopp som ytterst tveksam figur. Resten då? Överspelande och inte nämnvärt underhållande.

DVD:n kommer i en importutgåva som saknar svensk textning. Ljudet är bedrövligt och med viss möda kunde man i alla fall ha kunnat skapa ett stereospår med litet djup. Dock icke. Bilden är bitvis fladdrig och ser avsevärt bättre ut i TV-rutan än på stora duken. Blekt och slitet kan man kalla bilden, men definitivt inte oskarp. Skärpan är OK emedan man nog skulle ha haft nytta av en bildstabilisator. Superlånga zoomingar hör till saken och fotoarbetet osar gammaldags teknik. Bonusmaterial finns inte och musiken är malplacerad. Blää.

Visst, i hjärtat har SOLDIER BLUE en plats och dess ambition är inte det minsta ambivalent. Sedd idag är den inte chockerande, utan snarare en påminnelse om hur man gjorde film förut. Vietnam är borta, Korea likaså, Irak orkar ingen engagera sig i mer än tre dagar efter att något konstigt har hänt och även de etniska rensningarna i forna Jugoslavien, för inte så många år sedan, har man sopat under mattan, även om man dömer var femte år i Haag någon gammal gubbe till fängelse. Det pacifistiska budskapet idag måste vara mera slagkraftigt om man ska reagera. SOLDIER BLUE lyckas inte röra en min på dagens publik och få ungdomar blir chockerade av det som filmen visar upp. Eller så förstår de inte budskapet. Eller så är de enbart intresserade av scener där man kan se pubishår eller då en kvinna får sitt bröst avskuret. Och är det så, så tycker jag att man ska söka hjälp och återgå till BANANER I PYJAMAS. För oss gamla uvar finns en viss nostalgitripp inbakad i filmen, men dessvärre ingen upplevelse som man kan leva på i mer än en timme efter THE END!

© Janne Ahlgren

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime