Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Spectre (Blu-ray)

Fler recensioner
19 FEB 2016
Spectre (Blu-ray)

Action från 2015 av Sam Mendes med Daniel Craig och Christoph Waltz.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Spectre (Blu-ray) (recenserad)
49 kr
49 kr

"Skickligt och slående snyggt - Bond som bäst!"

Just nu - i mitt tycke - är Daniel Craig den bästa James Bonden i hela världen. Han har ingen konkurrens i Bond-franchisen just nu. Alltså är han bäst. Man kan inte jämföra honom med en 50+ år gammal version som Sean Connery gav eller Roger Moores mer humoristiska gestaltning. Eller någon annan. Craig är en James Bond i tiden och antingen gillar man honom för det han är... eller så gör man det inte, men i så fall gillar man knappast upplägget i de nya filmerna heller. Vill man absolut jämföra, så har man naturligtvis rätt till det också, men att jämföra Craig med Moore eller Pierce Brosnan är som att jämföra Världarnas Krig med Star Trek. Sci-fi förvisso, men i olika ändor av ett spektrum. På en annan skala kan man sedan fundera på vilken Bond-film som är den bästa, d.v.s. vilken roades och underhölls man mest av, men det är ju en helt annan diskussion. I min värld är det den aktuella filmen som har betydelse, inte de som varit. Men visst, även jag gör jämförelser då sådana behövs, men jag tycker inte dessa är speciellt konstruktiva... alltid.

Och så till Spectre. Den dyraste och längsta filmen i franchisen hittills. En film som i mitt tycke var så bra att jag ville se den om direkt efter att jag sett den. Jo, jag ville ta en speciell titt på det tekniska, logistiska och effekterna utan att tappa fokus bara för att man också måste följa handlingen. Och handlingen är typisk Bond, varken mer eller mindre. En återgång till gamla tider kan anas samtidigt som intrigen andas modern maktgalenskap, integritetsproblematik, spaning och kriminell kapitalism där de största skurkarna klär sig i Armani och Boss medan slödder och bôss får hålla sig ifrån kamerans synfält tämligen totalt. Spectre tar oss in i en värld som är få förunnade. Rikedom osar i varje bildruta och stil är bara förnamnet i bildkompositionerna, inredningsdetaljerna, fordonen och agerandet. Regissören Sam Mendes återvänder till franchisen trots att han deklarerade att nu får det vara slut efter att han packat ihop kappsäcken då Skyfall haft sin premiär för tre år sedan. Craig, som agerar som första Bond även producent, lockade Mendes tillbaka och resultatet är magnifikt. Magnifikt!

Ibland kör Bond med mindre hela farkoster


De hela börjar med en typisk inledning i massiv anda, nu i Mexiko där man firar De Dödas Dag. Jag blev genast imponerad, för det ser helt enkelt gigantiskt ut. Visserligen har man använt 1500 statister och massor av CGI för att skapa en jättefestival, men ändå. Det är imponerande värre. Detaljerna stämmer in med precision, synkroniseringen av ljud och bild är exemplarisk och de som existerar i bild gör det på ett trovärdigt sätt, från minsta skugga till Craig och hans antagonister som genomför en hyfsat intensiv (!) närkamp i en helikopter strax över skallarna på festdeltagarna. Jag är rätt insatt i hur man tillverkar film, men jag måste nog ändå erkänna att Mendes & Co tar steget in i nya produktionssätt som man nog måste se i kommande extramaterial för att riktigt fatta hur, hur och hur i helvete??? Tja, introduktionen är intensiv och det leder oss till titelsekvensen som alltid varit en bit film som man analyserat och beundrat. Eller låtit bli att beundra. I mitt tycke har man slagit rekord i snygghet och i musik (låten) är man bland de tre bästa hittills. Mycket imponerande. Här kan man faktiskt göra en jämförelse, för temasångerna i Bond-filmerna spelas ofta, ofta på radio fortfarande. Vissa har varit före sin tid, andra djupa och somliga helt kassa, men Sam Smiths Writing On The Wall är enormt fin, klar Oscarmaterial. Ihop med sekvensen är den just nu min favorit, men som sagt, här finns en del att beundra även från gångna tider.

Snöbelagda nejder besöks...


Som vanligt är James Bonds eskapader under lupp och hans Mexikanska äventyr får M (Ralph Fiennes) att koka och försätta agenten på semester med en tracker insprutad i hans kropp så att man kan hålla koll på var han finns. M har även andra problem, för regeringens samordnare C (Andrew Scott) har fått för sig att skrota 00-agenterna och föra Britannien in i den nya världsordningen där 9 av de största underrättelseorganen i världen ska samarbeta över gränserna med gemensam information som ledsagare. Naturligtvis osar det möglig katt och Bond lyckas med Q:s (Ben Whishaw) hjälp smita iväg till Rom för att kolla upp en ledtråd som leder in i en f.d. yrkesmördares änkas (Monica Bellucci) sovrum där han får veta var de mäktiga figurerna i undre världen möts och dit ska han naturligtvis som besökande gäst. På mötet tillträder Mr. Hinx (Dave Bautista) på ett egensinnigt sätt rollen som organisationens främsta yrkesmördare och ledaren i skuggorna identifierar James bland alla åhörare, något som leder till en spektakulär biljakt genom Roms våta gator.

Bond får begripa att organisationen Spectre är större än han kunnat ana och att allt från Casino Royale, Quantum of Solace & Skyfall hänger ihop och mycket litet är slump. Lösningen till hemligheterna ska han finna i Österrike där en gammal bekant huserar. Hans löfte till bekantingen gör att han kommer i kontakt med Dr. Madeleine Swann (Léa Seydoux) som också påkallat Spectres intresse och mer jakt medelst olika fordon förekommer. Men James Bond är James Bond och snart är man på sydsidan av Medelhavet där mer underliga saker kommer att ske. Det visar sig att Spectres ledare Ernst Stavro Blofeld (Christoph Waltz) har en tidigare relation till James Bond och att han helt klart fyller positionen som den maktgalna dåren som vill ta över ledningen av jordbollen. Den som har informationen har makten. Han gillar också tortyr och synnerligen klandervärda metoder för att hämta info och roa sig själv. Tack och lov finns Q-branch och Bonds legendariska prickskyttekunskaper. Snart är man ett antal mil åt ett annat håll igen.

...men det hela börjar piggt i Mexico.


Man kan med egen Gluteus Maximus räkna ut att C är en skitapa och att Spectre ska ställa till massor av kaos och förstörelse i London där M och Moneypenny (Naomi Harris) har fattat galoppen och står på Bonds sida då en sista jakt mot sekunder inleds i gammaldags jaktsekvens. Tick, tick, spriiiing, puss, puss. The End.
Att tala om den bästa Bond-filmen någonsin är inte helt aktuellt, men att tala om den mest påkostade och medryckande kan vara en annan femma. I mitt ödmjuka tycke är Spectre dock en briljant film och det är detaljerna som gör saken. I min värld där Bond har existerat så länge jag levt och varit min hjälte från att jag fick se den första filmen i slutet på 60-talet tills nu, är mannen synonym med mycket verkstad och ganska litet snack. Snacket är sparsmakat men alltid träffsäkert. Daniel Craigs version av Bond är ganska nära romanfigurens karaktär, men man måste komma ihåg att i författaren Ian Flemings hjärna var Bond en f.d. soldat, en hög officer i militären, en belevad man men också en ganska grym person som inte drar sig ifrån att skada det motsatta könet och ganska blankt skita i collateral damage. Politiskt korrekt är han inte längre en rökare och trots att man klargjort att hans lever inte är i bästa skick, så har man tonat ner hans alkoholism, hans droganvändning och hans extravaganta matvanor. Är James Bond ond eller god? Tja, han är plikttrogen, men hans metoder kan nog hamna på båda sidorna av moralstrecket och han är inte sen att hoppa i säng för en natt om han har lust. Ian Fleming föll sedermera av pinnen och Bond fortsatte sin utveckling i andra författares och filmmakares händer och vad vi har fått se är en typ som man vill ha på sin sida, men inte nödvändigtvis som nära vän.

Monica Bellucci må vara den äldsta Bond-bruden, men... grrr vad het fortfarande


Många vill gärna se att Sean Connery som gjorde första Bond i långfilm är den enda och den äkta varianten av James Bond. Jag medger att Connery är karismatisk och har den rätta attityden, men det var då det. Om man anser att Connerys framställan var den enda rätta, så blir alla jämförelser fast i en tid då kalla kriget dikterade folks attityder och då tuffa spioner på film var arroganta, coola och våldsamma. Valet av James Bond-skådespelarna har dock följt tidens anda och för att lätta upp karaktären James Bond skaffade man, efter mellanspel av George Lazenby, fram Roger Moore... som enligt många är den rätta Bond. Moores version var mer lättsam, charmig och lekfull. Han var en äkta playboy med rätt att göra illgärningar och fortfarande ha glimten i ögat. Moore kom ombord 1973 och gjorde sin sista insats 1985 - och världen hann ändras en hel del, precis som James Bond. Jag älskade Moores version, men han var aldrig riktigt trovärdig, mot slutet dessutom för gammal. Han var en version som fungerade bra i en tid som krävde hans närvaro. Och sedan inte mer.

Man saknade dock Connerys stil, men Connery - trots att han hostade fram ännu en film 1983 - var för gammal och för ointresserad. Vem skulle kunna ersätta Moore men samtidigt ta oss en bit tillbaka till Connery. Efter många möjligheter föll valet på Timothy Dalton, en teaterskådis som kanske kunde ge Bond mer än bara humor och grymhet. Dalton gjorde det med bravur och James Bond blev smartare, slugare, charmig men också egotrippad, oaktsam och brutal. Man kunde ana att Daltons Bond var kanske en aning mer skadad i skalle och hjärta än vad man hade hoppats på. Samtidigt var Dalton ett skutt tillbaka i tiden och matchade väl Ian Flemings beskrivning. Men Dalton var en tungrodd skådespelare, kanske bäst av alla hittills rent skådespelarmässigt, men suget efter James Bond på silverduken avtog. Dalton fick medverka enbart i två filmer.

Plats för slagsmål kunde man välja ut bättre, men inte i en Bond-film


Skulle James Bond överleva, så skulle det behövas helt nya grepp och i synnerhet en ny James Bond-skådespelare. Pierce Brosnan hade varit på tapeten redan innan man castade Dalton, men kunde inte för att han hade ett kontrakt med TV-världen. 1995 var han dock ledig för att klä sig i favoritspionens mantel och bössa. Brosnan återskapade Bonds charm, hans elegans och hans obesvärade förmåga att röra sig i vilken omgivning som helst, älska med vem som helst och avliva vem han än tyckte behövde avlivas, allt med ett brett leende. Brosnan gav franchisen en lättsammare ton, mer humor och massor av action i litet gammaldags matinéstil. Och det började bra, men fyra filmer senare hade man använt Brosnan färdigt, slarvat med produktionen och lämnat skeppet som kanske aldrig skulle flyta mer. Die Another Day är enligt mitt tycke den sämsta James Bond-filmen som jag har sett, och jag har sett dem alla.

Vad nu då? I 11 år fick vi vänta och sedan skaffade man fram en blond gubbe som såg ut att vara huggen ur en gammal ek med en slö yxa. Man återanvände ett gammalt manus och såg till att filmen Casino Royale hamrades in i varje filmintresserade individs medvetande hårt. De flesta kritiker gillade och publiken, som kanske tvivlat Craigs förmåga att bli en bra Bond, fick sig en tankeställare. Fram kliver en slipad mördare, en oslipad playboy, en muskelvarelse som klarar av allt från parkour till avancerat kortspel. En man med känslor och inga känslor beroende på situationen. En gnutta humor finns, men också massor av hänsynslöshet. James Bond hade blivit en superhjälte, helt korrekt i tiden, men inte en som tävlade med Batman, Superman och andra Man-varelser. Craig spikade rollen trots att manus kunde ha varit starkare. Mads Mikkelsen som bov var utsökt och jag tyckte att James Bond nu hade hittat den optimala skådespelaren... för tiden. Och det tycker jag fortfarande. Jag gillade även Quantum of Solace som det är så populärt att hata. Skyfall var utsökt och Spectre... ja, i mina ögon helt perfekt i alla avseenden.

Den andra Bond-bruden är inte helt tafatt, hon heller.


Och så till det som retar folk till vansinne, då som nu... hihihi: Produktplacering. Jag har själv hatat filmer som är övertydliga med övertydlig produktplacering. Jag nämner t.ex. svenska filmer från 80- och 90-talet där fenomenet nådde så höga höjder att man började skratta. Bilar, kreditkort, bensinbolag... herreminjee baklänges gånger två! Bond har i sin tur lyft produktplaceringen till en konstform. Mig retar det inte det minsta då man gör det snyggt. Heineken, Aston Martin, BMW, Omega, Pan Am, Rolex, Red Stripe, Philips, Sony... många har varit med och folk sågar av sina anställdas ben för att få skänka en bil eller två för att skrotas av Bond & Co. Det är så jag vill ha det, Jag vill se äkta varor gå i kras istället för påhittade märken. Således får man en extra bit realism i en annars ganska orealistisk filmserie. Jaja, Bond är Bond om man så stekte honom i smör och kallade honom Sybil. Och Craig är det perfekta valet... just nu. Toderna förändras och om 5 år... kanske... är det en annan figur som vi beundrar alldeles förfärligt.

Nu 7 enkla punkter:

1. Bond-filmerna följer samma manus som man haft i 50+ år. Maktlystna individer hotar säkerheten i världen. Bond kommer, dödar, pippar, slåss, kör, demolerar, är vitsig, tuff och spränger skit i luften. Amen! Så också i Spectre.
2. Bond visar upp en arsenal roliga prylar som alla MÄN VILL HA! Skippa skitsnacket och erkänn att en Omega Seamaster® med laserstråle, en Aston Martin med vissa optioner eller ens en uppladdningsbar Philishave skulle få i princip alla män att dansa masurka och tigga på knä. Jag gör det. Och ja, jag har en Bond-klocka. Bra investering dessutom.
3. Bondskurkarna är ondare än hin håle själv och medhjälparna korkade och sadistiska.
4. Bondbrudarna blir bara finare och finare, kurvigare och tuffare. Att få tag på en sådan brud - och ingen av drömmarna skulle veta vad man skulle göra med en sådan brud om man mot förmodan fick tag på en. Monica Bellucci må vara 50 år gammal, men hon är hetare än lava. Att ens snacka PK i saken visar att man har toppluvan skruvat för tight på skallen. Man ska kunna se skillnad på fantasi och verklighet. Bond är inte verklighet. Bond är verklighetsflykt.
5. James Bond är övermänsklig. Han har fått spö i 50 år, trillat från höga platser, blivit skjuten, hackad, torterad, slängt ur flygplan, attackerad av hajar o.s.v. Bond är Batman, Robin, Joker, Captain Picard, Data, Hancock och Stålmannen i samma paket.
6. Bondfilmerna är orealistiska! De saknar ofta logik, moral, vett och etikett, är fulla av otroligheter och fysiska, kemiska och mänskliga absurditeter. Manus har alltid varit på snäppet till sanslöst och man förmodar inte att åskådaren ska bekymra sig med funderingar kring skriptafel eller alla fysiologiska märkligheter som radas upp i parti och minut. Så har det alltid varit, så kommer det att alltid vara. Så också i Spectre.
7. Bondfilmernas syfte har aldrig varit att vara realistiska, deras samhällskritiska budskap har varit minimal och deras drivkraft är ren och praktfull kapitalism. Dyra prylar, dekadens, drinkar, rikt folk, kvinnor, vapen och en ytlighet som saknar motstycke i filmhistorien.

Dave Bautista är dagens fysiska elaking


Well, så kommer vi till det som alla hemmabioägare ser framemot: Det är dags att värdera den A/V-upplevelse som man erbjuder i sedvanlig Blu-rayform. Nu har jag hunnit titta på filmen två gånger hemma. En gång på duk och brutalkraft och en gång i mitt lilla system (55 tum LCD och Bose 520). Jag må då säga som så, att bristen på Dolby Atmos stör inte alltför mycket. Ljudet är i ren och skär referenskvalité och jag som ljudbög kan inte ens fantisera om hur detta skulle kunna bli bättre. I stora systemet får man ryggraden liquifierad av bas och styrka och även det lilla Bose-systemet ger en omgång klarhet, separation och pisksnabb bas som imponerar. Mig glad. Bilden kunde inte heller vara bättre och jag ansträngde mig i jakten på ens något att anmärka på men icke. Referens! Jag fick finna mig i att konstatera att det är extramaterialet som stjälper helheten. Detta är den största Bond-filmen och dess extramaterial är i förhållandet pinsamt klent. Min mening är att man borde ha gjort en dubbeldisc, en med filmen och en med extraskojet, inte en minidokumentär om inledningsscenen och 9 minuter videobloggar samt litet bilder från inspelningen. Nej, nej, nej. Jag har lust att dra en poäng av produktionen men gör det inte för A/V är enastående. ENASTÅENDE!

I skuggorna sitter en av franchisens bästa skurkar.


Alltså, jag saluterar åter igen James Bond, jag hyllar Daniel Craig och Sam Mendes och jag menar att saker och ting faktiskt kan bli bättre med åren. James Bond har och med Spectre blivit åter en juvel... eller som amerikanska bildåren Richard Rawlings säger, en diamant i ett getarsle.

©Janne Ahlgren

2016-03-11 19:40
patrick.grdevall: Dom senaste Mörka Bond filmera är dom klart bästa. Skyfall och sen Spectre. en helt annan stämning i dom här jämfört med dom andra. Craig i ett nötskal: han behöver inte snacka man vet hur han tänker haha det är det som är så jäkla bra svar till mannersmaketham: den borde ha varit en timme till! filmen var för kort
2016-03-11 19:45
patrick.grdevall: svar till Janne: bilden är oftast referens men du måste vara blind eller så har du sån kass tv som inte kan visa låga nivåer av grått/svart. Vissa scener är utvattnade med förhöjd svärta och brist på kontrast. jag antar att dom gjorde gradingen med flit för det ser fan ut som en 60tals bond film vissa gånger. 90% av filmen håller dock hög nivå. sedd på en Pioneer KRP-500M referens monitor
Svar från Discshop:  Jag är nog inte blind och ser mestadels allt på duk och med min JVC DLA-X7000R. Referens faller aldrig på enstaka "fel" eller stilgraderingar, enbart på fel i helheten... och ofta är detta en ganska subjektiv åsikt då alla inte har mästare att tillgå. Eller ens topputrustning som du och jag. Jag hävdar fortfarande att bilden i helhet är bland det bästa jag sett. /Janne

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime