Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

The Amazing Spider-Man 1 (2011) (Blu-ray)

Fler recensioner
08 NOV 2012
The Amazing Spider-Man 1  (2011) (Blu-ray)

Action från 2011 av Marc Webb med Andrew Garfield och Irrfan Khan.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Modern perfektion av en begagnad idé."

Dagens fråga är enkel och okomplicerad: Är The Amazing Spider-Man bättre än någon - eller alla spindelmannenfilmer signerade Saim Raimi med Tobey Maguire som snubben med rätt fast grepp om sin omgivning? Öhh, ja, det är den och här kommer jag till dagens problematiska moment och det är: Hur ska man värdera en film som är bättre än en film som redan fått fulla poäng? Men en förklaring förstås. Man kan inte sänka den gamla filmens poäng, men man kan inse att då den gjordes, så var kriterierna också av samma tid, d.v.s dåtid. Den var en fullpoängare då liksom The Amazing Spider-Man är idag. Samtidigt kan man också konstatera att Sam Raimis trilogi ingalunda är dålig, utan helt hållbar även efter att Spider-Man nu fått en omstart.

Ett ensamt liv


Jag ville bli en superhjälte när jag var avsevärt yngre och knappt ens i skolan. Batman var ju cool och jag hade en korrekt, kinesisk plastkostym som säkert innehöll olika gifter som livsmedelsverket och konsumentombudsmän skulle ha fått stroke av om sådant krängdes idag. Numera tål ju ungarna inget, får allergier och cancer och allt fanstyg om man ska sålla korrekt och ska det vara rätt så ska det vara organiskt utan gifter. Okej, jag köper det med litet fnys, men en Batmandräkt av bambu? Nåja, jag ville egentligen inte vara Batman och eftersom jag hade redan en Batman-kostym (julklapp), så fick jag inte vara Superman också, utan fick nöja mig med det jag hade. Jag minns mycket väl hur jag surade åt denna skymf av kostymval och snålhet och beslöt då att jag skulle vara Batman med all makt och kunskap. Inte så långt från Gud i plastcape alltså. Som barn var jag väldigt påstridig och envis, och ibland riktigt omöjlig. Har mina föräldrar sagt. Hur som helst inledde jag en hatkampanj mot farsan och då har slutligen fick ruskat ur mig vad jag nu föreställde med cape på ryggen, masken på ansiktet och mungiporna ner, så berättade jag hur övermänsklig jag var, ha-ha-haa! Och hur glad jag egentligen var, för i själva verket var jag mycket bättre än alla andra. Farsan var en praktisk man utan större krusiduller och han sa att sådana tankar är som att bli snabbt riktigt rik. Först blir man förvånad, sedan glad, vårdslös och när man köpt allt man vill ha så försvinner glädjen och fast man har pengar kvar så är man inte längre lycklig. Om du nu är bättre än alla andra så se till att vara det hela ditt liv och inte bara för stunden, så slösar du inte bort din förmåga. Sa gubbafan till en 7-åring och jag skulle inte ens komma ihåg hela saken om han inte tjatade om samma tema under hela min uppväxt och poängen var måttlighet, långsiktighet och att hantera överraskande situationer korrekt. Så gubben hade ju faktiskt rätt.

En vanlig grabb i New York... eller?


Det är vad The Amazing Spider-Man egentligen handlar om. Berättelsen är den samma som förut med saklig modifikation som sig bör. Peter Parker (Anrew Garfield) är en nörd som inte är helt längst ner på trappstegen, men inte heller en som man specifikt noterar i skolan. Mobbarna gör det, men annars får han finna sig i att vara i bottenskiktet, en ensamvarg. Hans pappa och mamma försvann ur hans liv då han var liten då pappans fynd inom vetenskap var farliga och folk började dö på grund av dessa rön. Peter lämnas hos hans farbror Ben (Martin Sheen) och hans fru May (Sally Field). Där växer han upp och som vilken tonåring som helst har han ett öga på en vacker flicka, Gwen Stacy (Emma Stone), men med ungefär ingen chans i halva helvetet eftersom han är nörden och Gwen tycks vara utvald i mobbarkretsar. Men som nörd lyckas han ändå komma nära Gwen då det visar sig att han efter en översvämning i huset hittar sin fars gamla anteckningar och en formel som visar sig vara slutformeln på en biogenetisk fråga. Han söker sig till det företag som pappan jobbade för och där under stulen identitet hittar han Gwen, som också är en vetenskapligt begåvad individ och har ansvar om grupper av ungdomar som vill se Oscorp från insidan.

Alla spindlar väver nät


På företaget pågår en hektisk tid och man försöker genomföra tester där människan kan emotta animalisk DNA för att hela sig, litet liksom ödlan; då den tappar svansen så växer det ut en ny. Den enarmade vetenskapsmannen Dr. Curt Connors (Rhys Ifans), som också var Parkers pappas kollega, drömmer om en ny arm, men Oscorp arbetar för att rädda sin döende ägare och inte Connors arm. Parker irrar sig in i förbjudna rum och se och hör: En spindel av ovanlig sort biter honom. Resten är historia. Han upptäcker snabbt sina nya egenskaper och lever ut livet på ett sätt som är hektiskt och ovettigt. Med sin nya styrka och sina slitstarka trådar som han skjuter ut (och nej, de kommer inte från kroppen utan från en konstruerad apparat, vilket är en klar förbättring i grundhistorien) försöker han finna den kriminella mannen som dödat farbror Ben och således blir många bovar haffade, men i polisens ögon är Parker en anarkist som ska vara bakom lås och bom. Parker förstår inte varför han ses som en bad boy då han egentligen gör rätt, men polisen, och i synnerhet Gwens pappa som är polischef, anser att brottsbekämpning tillhör polisen och all annan sådan aktivitet är egenmäktigt förfarande.

Gwen är kärleksobjeketet


Parker, vars identitet fortfarande är okänd, blir deppig. Dr. Connors däremot blir glad då han får av Parker den hemliga formeln och innan man vet ordet av saken har Oscorp tagit över patentet och gett Connors foten. Men inte snabbare än att han tar med sig såväl utrustning som medlet som framkallats och som försöksperson använder han sig själv. Han vill ha sin arm tillbaka. Det får han och så mycket med därtill och snart finner man att New York hemsöks av en mystisk varelse som är kapabel till massor av skada. Spindelmannen rycker ut och under ett tumult avslöjar han för en liten pojke sitt ansikte. Sedermera får Gwen och Connors veta detta också, men innan det sista ordet är sagt, så måste Parker rädda staden från att bli första etappen av mänsklig förvandling till en högre form av livsform.

Massor av spektakulära scener finns


The Amazing Spider-Man är förvisso en superhjältesaga, men av alla de jag sett hittills kanske den som är mänskligast då det gäller folk med speciella krafter. Batman är ju inte övermänsklig, enbart skicklig i det han gör och i Christopher Nolans tappning en suverän feel bad karaktär som kämpar med sina egna och andras demoner samtidigt. Parker är en pojke som saknar sina föräldrar, söker trygghet och får en otrolig gåva som han inte hanterar helt korrekt. Inte i början i alla fall. Han söker efter svar, men får inse att bara han kan svara på dem själv. Han får i sin kraft också en börda som tär på honom. Rikedom kan leda till mycket besvär, och på något sätt fattar jag farsans oömma 60-talsakademiska attityd nu 43 år senare. Det finns en anledning av snabbt nyrika bränner ut sig, blir snorfattiga på nolltid eller tar sitt liv då de inte kan hantera en oväntad riktning i livet. Parker får en gåva som också är en förbannelse. Under sin kostym är han bara en pojke med mänskliga behov samtidigt som hans rättspatos driver honom att rädda staden och även hjälpa Dr. Connors som blivit helt galen. I kläm mellan hans känslor och den kalla verkligheten ute i staden finns Gwen som han tror han kan hantera, men allt är inte så enkelt då det kommer till kritan.

Polischefen är misstänksam


Filmen var från början ett projekt som skulle gå under namnet Spider-man 4 med Sam Raimi, men vare sig Raimi eller någon annan fick till stånd ett hållbart manus och Maguire pep vidare till andra projekt, så idén lades ned. Raimi tappade intresse men i dessa tider kan man helt enkelt inte släppa taget då superhjältar är inne. Det är frågan om pengar, massor av pengar. Och reboot är dagens sätt att få igång motorn igen. Vi tar det en gång till från början, men nu gör vi såhär...! Bättre, smartare, inne i tiden och i synnerhet visuellt påfallande snyggt. Raimi körde sina spindelsvingar mestadels helt datagenererat emedan dagens regissör Marc Webb och studiobestämmarna valde men mer praktisk väg, nämligen stuntmän och rejäla riggar. Resultatet kan snabbt tittat kanske se rätt likadant ut som var Raimi framställde men börjar man kika litet noggrannare så ser man att det finns en rörelse i Spindelmannens svingande som påminner om gamla Tarzan-filmers liangalopp och verklig repgymnastik. Farten varierar, linorna blir slaka ibland och det uppstår tillfällen där man som åskådare nästan upplever viktlöshet. Det finns en del datakraft också i många scener, men stuntarbetet är extensivt. Garfield gör en del själv, Ifans gör alla Lizard-stuntsen själv i motion captuer kostym och det hela ser mer äkta ut än i någon tidigare Spider-Man-film hittills. Faktum är att ska man söka motsvarighet, så får man gå på cirkus eller skaffa fram gamla Johnny Weissmuller-filmer där gråhårsmannen brakar genom lövverket i skinnkallingarna och käften på vidgavel.

Bakom spindeln finns en vetenskapsnörd


The Amazing Spider-Man är inte samma sak som vad Stan Lee skapade och purister av historien kommer inte att acceptera att man tweakar berättelsen för att passa en ny publik, en som lever i en tidsålder där Hunger Games och Twilight-serien formar ungdomens filmvanor. Tack och lov finns det en ambition att också söka sig litet utanför vampyrromantik och hemska öden som drabbar framtidens ungdomar. Peter Parker är egentligen ingen loser, han är bara en ensam kille som agerar normalt. Sedd i backspegeln nu, så kan man ana att Maguire och Raimi tog i då de gjorde sin variant till en småcharmig klant och släktingarna till felfria helgon. Garfield får visa upp att hans karaktär tar stryk, såras och sårar och är mer mänsklig i alla avseenden än vad Raimis version var av samma sak. Det är på gränsen att Garfield gör sig osympatisk, rebellisk och bitvis agerar hans om en sociopat i sin jakt efter Bens mördare. Han tar lagen i egna händer och tvistar med polisen om att Spider-Man hjälper då han egentligen också skadar. Marc Webb ser också till att inte fåna upp det hela och The Amazing Spider-Man är inte fri från humor, men den är inte alls rolig. Den har en rebellisk underton och jag - som inte är, eller har varit, en Spider-Man serietidningsläsare - kan nog ana att de mest hängivna konnässörerna kan rynka pannan både en och annan gång åt denna uppvisning.

Ny arm minsann!


Men The Amazing Spider-Man är som sagt i tiden och ger oss ett äventyr som är nästan trovärdigt om man kan se förbi superkrafter och muterade vetenskapsmän. Vi finner en ganska humorlös ton med en introvert karaktär i huvudrollen, men ändå en som man kan tro på. Garfield är inte en uppumpad muskelbiff, utan en spinkig kille som har håret på ändan och väcker kanske mest känslor hos flickor som söker en stackare att bry sig om och mammor som ser sina tafatta söner i Garfields tolkning. Alla pojkar är faktiskt inte byggda som Taylor Lautner eller ens Alexander Skarsgård. De flesta i skolan är finniga humlestångar eller lönnfeta datanördar och bara en liten del är faktiskt vältränade, solbrända och ståtliga. Vi hade en i vår skola, men honom gav vi stryk åt... höll jag på att säga, men faktum var att han gav stryk åt oss. Tills efter en sommar då han inte längre var störst och starkast. Vinden vänder och man känner att Garfields Parker är en som man mejslat in i tiden så att den träffar publiken med känslor i första hand och spektakulära effekter i andra hand. Rätt tänkt, lyckat och smart.

Sedan är det så att filmens visuella inte heller går av hackor. Allt detta ser man med glädje i galet bra referensmaterial där digitalkamerorna har fångat in just precis det som man vill visa och återger bilden på ett sätt som inte lämnar vare sig frågetecken eller annat än förundran. Beundran kanske är rättare ord. Ljudet hade jag inbillat mig att få höra i 7.1, men icke. 5.1 HD MA får man nöja sig med och synd att klaga, synd att klaga. Ljudet slår som en åskboll i magen och där effekterna inte river väggarna i biokammaren så sipprar dialogen perfekt ut ur centerhögtalaren och surrounden gör helheten levande en gång för alla. Mycket, mycket nöjd med kvalitén. Då man inte heller snålat med extramaterial får produktionen absolut fulla poäng och bland extramaterialet bör nämnas just det som handlar om stunts. Inte så lätt när det kommer till kritan och säkerheten. Musiken kommer från James Horners taktsinne och blandar sig in i handlingen helt enkelt perfekt utan att direkt lämna ett nynnande efter sig då allt är slut. Man lägger inte märke till musiken, men då man lyssnar på den så hör man hur den passar in som en pusselbit i ett stort sammanhang och ger det där sista som behövs för att finjustera det hela. Litet som att Polestar-trimma diesel-Volvon. Man får med hästkrafter, bättre ekonomi och förlorar inte ens garantin, för Volvoverkstaden gör jobbet. Man kan ju undra varför Polestar-optimering inte är standard hos Volvo när nu bilen blir bättre, likväl som man kan undra varför vissa filmmakare inte inser musikens styrka i att göra helheten bättre - rentav perfekt. Webb & Co har fattat.

Att vara överlägsen är inte alltid en dans på rosor


Som man kan ana, så föll denna version av The Amazing Spider-Man mig i tycket alldeles förfärligt väl och ändå tror jag att jag befinner mig en bra bit från målgruppen, som jag misstänker är mer kvinnligt orienterad. Egentligen är The Amazing Spider-Man en tjejfilm, för Garfield är ärketypen av en blyg kille som man egentligen föredrar före tomskalliga muskelberget. Eller så är det bara jag som funnit min feminina sida på gamla dar? Vem vet, men i mitt hushåll för The Amazing Spider-Man oss alla oss båda åskådare i smaken och vill man ha än mer av upplevelsen, så tar man och ser 3D-versionen som ger djup åt effekterna. Den ska jag nog inskaffa bara för att.

©Janne Ahlgren

2012-11-08 11:22
grenan: Tröttsamt med dessa Batman Begins rip offs men denna var bättre än förra delen.
2012-11-08 15:27
neojonas: En riktigt, riktigt dålig film. Pinsamma effekter, förutsägbar och seg handling utan djup och en osympatisk huvudperson. Charmlöst och till och med de få actionscener som fanns kändes återanvända. Totalt poänglös upprepning av betydligt bättre filmer.
Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime