Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

The Amazing Spider-Man 2 (2014) (Blu-ray)

Fler recensioner
02 SEP 2014
The Amazing Spider-Man 2 (2014) (Blu-ray)

Action från 2014 av Marc Webb med Andrew Garfield och Jamie Foxx.

3.6 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Inte så vass som den borde vara"

Då man sparkade igång en nytändning av Spindelmannen 2012 och ersatte Tobey McGuire & Sam Raimi med tanigare Andrew Garfield och regissören Marc Webb gjorde man ungefär allt rätt. En bra historia, trovärdigare skådespelare, visuell magi för hela slanten och ett hjärta på rätt plats... men också utrymme för desperation. En vardaglig vardag i superhjältevärlden, på gott och ont. Risken lönade sig och filmen blev underbar. Med all rätt har man anledning att förvänta sig lika stora stordåd av The Amazing Spider-Man 2 - eller ännu bättre.

Spindeln besöker snabbt den ryska rånaren


Förväntningarna var stora. Man har utökat skådespelarensemblen med favoriten Paul Giamatti och ingen mindre än Jamie Foxx. Och därtill några andra kunniga aktörer. Fantasiveteranerna Alex Kurtzman & Roberto Orci har fått skriva ner manus och hör man pitchen i det hela så lutar det åt att man gör lysande succé och bräcker t.o.m. den första filmen. Men se... det gör man inte. Efter att ha sett filmen nu i hemmets decibelrika vrå inser jag att man inte på något sätt förbättrat Spindelmannens förutsättningar att skapa en ny supertrilogi. I själva verket tar man ett steg tillbaka i utvecklingen. Visserligen har man förkovrat och förbättrat det visuella, men vad i jösse namn har hänt med manus och regissören som en gång i alla fall hade en vision. Det har han förmodligen fortfarande, men Spider-Man har plötsligt blivit en litet fånig, one-linersbabblande tonåring som tycks ha hittat sin mening i livet, är kär så det svider och flamsar omkring som en - öhh - seriefigur. En tecknad sådan.

Puppy love... ahhh...


Efter en seg start med tillbakablickar och en inledande fight delar sig filmen upp i några spår som är mycket ojämna att titta på. Jamie Foxx som Oscorps hunsade elektriker Max Dillon lyser en stund som en alldeles ultrahopplös nörd. Han lyckas fumla, bli räddad av Spider-Man och i sin inbillningssjuka tror han att han nu är bundis med superhjälten som tilltalat honom. Men nätvävaren har andra bekymmer. Flickvännen Gwen Stacy (Emma Stone) funderar på att söka sig till Oxford, England och underhåller tanken att göra slut med Peter Parker som på sin fritid drar trikåerna på sig. Naturligtvis blir Parker bekymrad, men kommer också ihåg att han lovade Stacys framlidne pappa att han inte skulle driva vidare sin kärlek till flickan. Bara för den sakens skull ser han pappans spöke litet varstans. Parker letar också förklaring till sina föräldrars försvinnande. Han återupptar vänskapen med Harry Osborne (Dane DeHaan) och som socker på toppen gnabbas han kärleksfullt med sin faster som spelas stabilt av Sally Field. Harry håller på att gå åt av samma sjukdom som sin pappa och börjar rabiat söka ett botemedel och kommer på att Spindelmannens blod kan vara lösningen. Max Dillos finner lösningen till sin utstötthet i en olycka som förvandlar honom till ett energikrävande elmonster och då Spindelmannen har mage att försöka stoppa hans framfart blir spindeln en bullseye för såväl Harry som Max. Såhär beskrivet kan det verka helt okej, men jag lovar, det spretar och hackar som bara den.

Nörden Max blir efter en olycka med ålarens...


Jag kan höra hur fansens kugghjul börjar mala och vilken bestraffning som jag, den otrogne, kan tilldelas nu när jag vågar säga negativa saker om The Amazing Spider-Man 2. Innan man skickar en bödel, låt mig bara klargöra en grej: The Amazing Spider-Man 2 är en fin actionfilm i ett Marveluniversum. Har man inte lätt för att bli åksjuk och tål att filmen är för lång, vill väl mycket och tar inte fasta på alla tillfällen, så är den helt suverän. Jag njöt själv av att svinga längs med New Yorks gator och jag är inte den som klankar ner på techno då den är som bäst. Här är den riktigt bra. En film ska dock fylla ett specifikt kriterium för att passa min smak utmärkt: Den ska vara underhållande. The Amazing Spider-Man 2 är inte så underhållande som jag hade hoppats på. Filmen har två mustiga skurkar, Max och RhinoRyssen Giamatti. Tyvärr blir Rhino en anteckning i kanten och Max/Electro går från att vara en härlig nörd till att bli en klyscha - en vrång och barnslig figur vars största önskan är att bli noterad. Det vill han åstadkomma genom massiv förstöring och hans tidigare egenskaper är som bortblåsta. Harry blir föga överraskande Green Goblinmen har 2 minuter tid att hävda sig, sedan är det slut för hans del. Däremot får vi se helt omotiverat bl.a. en hotande flygplanskrock och tonårs-kärleksfilms-trams för hela slanten. DeHaans Harry/Green Goblin är riktigt bra, men kastreras prompt till en perfekt Lottorad där den sista bollen töms på luft och stannar i tombolan.

...den förskräckliga Electro


Förvisso finns det en hel massa att se på och Garfield är riktigt bra som Spindelmannen. Tyvärr är det man ser ganska andefattigt och först då halva filmen har gått börjar det hela andas något som kan uppfattas som intresseväckande händelser. Och snart inser man varför det är som det är. Sony Pictures spelar med säkra kort - de vill inte riskera att filmen skulle floppa på något sätt. Och vad gör man då? Jo, man riktar den till åldersgruppen 7-14 år som tjatar att mamma och pappa ska ta dem på bio, köpa filmen och en massa merchandise också. Vi barnsliga vuxna är mer kritiska och skulle jag tvingas välja mellan att se The Amazing Spider-Man 2 eller en annan film som faktiskt har fått bra recensioner, så skulle jag välja den andra. Att spela på säkra kort garanterar avkastning, men vad som nu händer är att publiken - som inte är dum - kommer att vara skeptiska till den tredje filmen som beräknas komma 2018. Det ska mycket till om vi kritiska ska glömma att man i The Amazing Spider-Man 2 tar genvägar och slarvar sig igenom det hela.

Harr Osborne ser väl sådär trevlig och snäll ut...


Detta allt sagt, så finns det fortfarande en hel del film att njuta av om man inte skräms av att man inte tar risker i filmen. En av de röda trådarna i filmen handlar om att förlora nära och kära och det har Parker redan fått erfara mer än behövligt. Även de andra i soppan kämpar med saknad och sorg och mer ska det bli. Man orkar inte helt ta vara på det dramatiska och som berättelse i helhet är The Amazing Spider-Man 2 medelmåttlig. Som actionfilm ger den oss dock en full dos ögongodis och en bedårande ljudorgie som får även de mer grumpna citronfejsen att le litet i mjugg. Filmen lämnar en klar öppning till kommande del/delar och om man utnyttjar detta ordentligt, så kan trevliga saker finnas vid horisonten. Jag vill inte förkasta The Amazing Spider-Man 2 bara för att den inte höll samma standard som del 1, men om även nästa del är en spretig film om en tonårsromans med actionscener utan vettig klippning, så dör franchisen ut snabbare än Sony hinner springa till banken.

...men som Green Goblin är han inte alls hygglig


Det som räddar massor är Blu-rayutgåvans fantastiska egenskaper. Bilden orkar inte riktigt ta sig till referensstandard, men den är mycket nära. Märkligt nog upplevde jag vid några tillfällen att bilden blev litet mjuk - nästan oskarp. Det kan vara så att mitt exemplar har dessa fel och inga andra har dem, förmodligen är det så, för Sony fuskar aldrig vad jag vet. Ljudet är i referensklass utan tvekan. Dialogen är knivskarp och då det brakar loss, så brakar det banne mig loss så takpannorna dansar en salsa. Marveltypiskt finns det massor av extramaterial, men den som väntar sig se en Marvel minifilm i eftertexterna väntar förgäves. Litet besviken. Musiken i The Amazing Spider-Man 2 är väl anpassad och mer eller mindre perfekt i sammanhanget.

Klart att damen ska vara i nöd


Jag går inte så långt att jag kallar The Amazing Spider-Man 2 den sämsta Spindelmannenfilmen hittills... fast nog är den det. Actionfylld och mer serietidning än nödvändigt. Kanske är detta okej för många, men för mig blev en suverän Garfield litet sin egen fiende, för nu då han är varm i kläderna får han finna sig i att också bli en ståuppare. Det går inte ihop, tycker jag. Det hela blir för fånigt, men man får gärna vara av annan åsikt. Det är ens mänskliga rättighet.

Ryssrånaren återkommer som Rhino


©Janne Ahlgren

2014-09-03 14:50
peterhell: Jag tyckte inte om dräkten i den första, och Dr. Connors var underutvecklad och opersonlig(varför klippa bort hans fru och barn). Men Peter och Gwen var bra. Jag älskar dräkten (den är viktig) i den här filmen men skurkarna är fortfarande underutvecklade och forcerade. Båda filmerna känns sönderklippta, forcerade och producenten Avi Arad har nog lagt sig i en hel del. För att Spiderman skall komma till sin rätt tror jag en tv-serie är bäst, där man under en längre tid introducerar och utvecklar karaktärer och fiender på ett bra sätt. P.S. När skall de lyckas med Green Goblin? Willem Dafoe var grym men dräkten var sådär, ändå bättre än i den här filmen. D.S.
Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
800 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime