Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Transformers 4 - Age of Extinction (Blu-ray 3D + Blu-ray) (3-disc)

Fler recensioner
20 NOV 2014

"Sanslös såväl positivt som negativt"

Transformers: Age of Extinction ramlade i lådan, slog lock för öronen och erbjöd ögongodis för hela slanten, inget snack om saken. Bakom spektaklet står allas vår superhatade Michael Bay och ler med hela garnityret, för den mannen är inte direkt fattig och han lär inte bli det heller inom en överskådlig framtid. Men från första början, Bad Boys 1995, har vissa tyckt mindre och mindre om denna filmskapare och för att försöka förstå detta körde jag för en månad sedan en Bay-maraton med utvalda filmer för att se varför även jag hackat på Bay i tid och otid. Finns det verkligen en anledning? Och blir anledningen nu större då en fjärde installation i Transformers-franchisen rusar mot oss som ett tåg utan förare?

Låt oss vara helt objektiva då vi i alla fall erkänner att Michael Bay är en framgångssaga utan dess like. Låt oss också erkänna att Bay kan sin kamera utantill, sina visuella effekter i sömnen med bakbundna händer och han kan knyta ihop en händelsekedja på ett sätt som får oss actionfantaster att sucka av välbehag. Mannen har inte gjort eller medverkat i en film som floppat ekonomiskt och han har i dagsläge kammat hem ca 35 miljarder kronor vinst varav en del hamnat på eget bankkonto och många andra delar i fickorna på folk som vet att uppskatta Bay för den han är och vad han gör. Han deläger Digital Domain - som gör effekter - ihop med James Cameron, Stan Winstons arvingar & Scott Ross samt Platinum Dunes som nyfilmatiserat en hel del gamla skräckfilmer. Han har jobbat för George Lucas, Coca Cola, Victorias Secret, Lexus, Budweiser, Reebok, Mercedes och Nike samt Röda Korset och vunnit pris för bästa TV-reklam. Will Smith har Bay att tacka för sin karriär och Martin Lawrence bör vara ganska ödmjuk, han också.

Pappa och dotter tjafsar om... allt


Jag gillar Bad Boys 1 och 2. The Rock är nästan en klassiker trots Nicolas Cage. Man må säga vad som helst om Armageddon men en sak är säker - den skapade en nystart för katastrofgenren och är än idag en hållbar och actionfylld rökare som man inte riktigt kan tycka illa om. Romansfånigheterna oavsett. Och så kom Pearl Harbor med mer romans som saboterade en visuellt maffig krigsfilm. Men var den så dålig som man vill mena? Nja, efter ytterligare en tittning, så har jag antingen blivit mjuk med åren eller så håller filmen fortfarande. Usla insatser finns, men det ser förbannat bra ut.

The Island är faktiskt en riktigt bra film. Och med åren gillar jag den mer och mer. Den har sina typiska Bay-metoder att komma med, men den tilltalar mig på mer än bara visuellt plan.
Och så har vi Transformers. Bay slänger sig ihop med Steven Spielberg som dekorerar filmerna med sitt namn som exekutiv producent, d.v.s. den som håller i stålarna och ser till att filmen motsvarar finansiärernas önskemål utan att lägga sig i alltför mycket i det konstnärliga - något som en vanlig producent kan göra. Varierar naturligtvis från fall till fall. Transformers är dock en typisk Bay-produktion även om man kanske kan se att mannen influerats av sin exekutiva producents öga för mastodontfilm och hur en sådan ska se ut. Men där Spielberg ofta har en hjärna med i spelet, backar inte från svåra och komplicerade ämnen samt vågar vara lätt extrem nöjer sig Bay med att, citat, tillverka film för tonårspojkar, så stäm mig!

Inte bara robotar är onda


Ingen stämmer Bay och faktum är att de som hörs och syns är de som har tillgång till medierna - filmkritiker, filmvetare och även vanliga hobbyrecensenter på olika sajter och magasin. Och dessa är i absolut minoritet, för Bay och hans filmer drar år efter år en så massiv publik, att man blir svimfärdig. Filmer som Bay inte ännu gjort men som bär hans namn på något sätt hajpas åratal innan de ens har premiär och filmer som haft premiär utskälls av bättre vetande analytiker men älskas av publiken. Det måste vara så, för annars skulle mannen och hans kompanjoner inte bada i guld och berömmelse. Sanningen är att Bay är en av historiens mest framgångsrika filmskapare och det blir man inte utan anledning.

På den nivån är det att man under intensiv jakt och livsfara hinner kritisera sin dotters pojkvän


Visst är den senaste Transformersfilmen - Age of Extincion - en orgie i ljud och förstörelse, saknar ett vettigt manus och inte ens Mark Wahlberg kan rädda skådespeleriet från att bli löjligt. Och där sitter vi mer ett flin i mungipan, tinnitus i öronen och glor på det hela som om vi vore katter framför ett akvarium. De som har tankekraft kvar kan fundera över hur mannen får allt detta ihop överhuvudtaget och andra kan undra hur man i följande stund kan njuta av Wes Andersons nya utan att få kortslutning i tankeapparaten? Jo, det finns en förklaring. Bays filmer är visuella orgasmer som man inte behöver fundera på och de som anser sig vara mer filmpurister kan se dem med motiveringen att de inte kräver något alls av åskådaren - något som en smart indiefilm nog klan göra. Alla gillar inte Wes Anderson heller. Eller Woody Allen.

Optimus Prime regerar, Bay regissear


Under en snabbis i utlandet - en s.k. semester utan film, musik och underhållning av sedvanlig karaktär - fick jag akut abstinens och botades av en vänlig inbjudan att skåda den fjärde filmen i Transformers-franchisen helt gratis bland en mängd andra filmtyckare. Detta innan filmen hade haft premiär i Sverige. Ja, jag har inte direkt hatat serien tidigare, och inte gör jag det nu heller, men så mycket mer korkad, högljudd och banal kan inte en film bli. Age of Exitinction föraktas tämligen intensivt av synnerligen många seriösa filmkritiker - dock inte alla - men publiktillströmningen var efter bara några dagar makalös och pengarna rullade in. Så vad gör det om någon klagar - pengapojkarna får sina satsade kulor, och mer än så, tillbaks.

Den berömda kortleken lätt pimpad


Regissören Michael Bay har man ofta stämplat som en av historiens mest talanglösa filmskapare och jag själv har inte sparat på negativa omdömen angående Bay under åren. Men, men... man får vända på myntet och se vad som finns under ytan innan man dömer ut gubben som en totalsopa. Förvisso har han skapat några av filmhistoriens värsta exempel på vansinne och banalitet, men hans filmer går aldrig back och hans effektmakeri kan man inte fördöma om man så vill. Med tanke på att han klarar av att göra film med saker och ting som inte ens finns mer än i fantasin och i datakraft är det rentav fantastiskt att det ändå blir så bra som det blir. Bay har mer bakom pannbenet än man skulle tro, anser jag.

Bästa karaktären i filmen


Detta sagt är denna nummer fyra episkt usel i sitt upplägg och utomordentligt snygg. Effekterna kan omöjligen bli bättre med tanke på vad det hela handlar om och vill man bli döv på köpet, så fixar Bay även detta. Ljud finns. Massor. Och så ännu mer. Det man kallar manus ryms på ett visitkort och dialogen... ja, jösses. Man kan inte skapa något banalare om man så lade manken till och slog sig medvetslös med en stekpanna. Men vi slipper i alla fall Shia LaBeuf som började bli jobbig och historiens sämsta skådespelerska Rosie Huntington-Whiteley, så alltid något gott. Istället har man lurat in Mark Wahlberg som nog kan matcha en Shia när som helst, men det han säger - det alla säger - är pinsamt värre. Seriöst, det skulle inte skada om man filade på manus så pass mycket att dialogen ens ibland skulle låta som något annat än repliker från Biggles och Vi Fem. Dialogen är på penibelt dålig att berättelsen om robotarna och deras banemän från rymden blir nästan en fotnot. Att det sedan finns en briljant Stanley Tucci som en arrogant vetenskapsman med storhetsvansinne är pluspoäng och det han, Kelsey Grammer & Titus Welliwer yttrar tangerar i alla fall något som inte är skrivet och anfört av femåringar. Mark Wahlberg försöker sig på att vara kvick och rolig - och han kan det, det vet vi - men det blir enbart generande, förutsägbart och skämskudden åker mer eller mindre fram då hans s.k. dotter samt hennes pojkvän interagerar i samma scener. Oj, oj, oj. Strax därefter kommer sedan robotarnas stämmor och nej, det blir inte bättre av det. Men så slår det mig; jag är inte egentligen målgruppen alls och de som älskar Transformers bryr sig inte om realistisk dialog eller sansat skådespeleri. De ser på filmen för att det sprängs saker, robotar i husstorlek härjar och actionet flödar över koppkanten mest hela tiden. Det tar förvisso runt 40 minuter till första öronslitande sekvenser, sedan ett intensivt mellanspel och så nästan en timme oavbrutet actionhelvete innan sluttexterna viner förbi. Och flinet går inte att sudda ut hos dem som njuter av detta. De som inte njuter, de som ser som sin uppgift att leverera pålitlig kulturinformation och andra med en stålrem runt skallen, ja, de får väl gapa bäst de vill.

Fascistsvin från yttre rymden


Och så är det. Bäst gillas filmen av Transformers-fans som för det mesta inte är damer i blått hår, gubbar i keps, pensionärer eller stilmedvetna modebloggare av feminint/maskulint/odefinierat kön. Eller vad vet jag? Jag är inget av detta även om jag har hatt (och använder den), men jag kan finna en viss fascination i Transformers 4. Ganska mycket, i själva verket. Filmen fördärvar öronen och får ögonen att blöda om man har den läggningen att man gillar technofantasier och galet korkade, hjärncellsförstörande mastodontfilmer där jorden inte är värd mer än en dollar och folket är så svartvita att någon gyllene mellanväg inte existerar ens i Bays vildaste fantasi. Allt detta är kalkylerat och manipulativt, för Bay är inte dum, hans producenter är definitivt inte fåniga pajaser och som businessman är Bay inte alls bakom flötet. Ser man på kommande engagemang, så lär inte trenden brytas - Bay är och förblir inflytelserik och rik.

Och så han... som sprutar eld


Men Transformers 4 är samtidigt ett hopkok som jag inte blir klok på, för det hela går ihop på ett löjligt barnsligt sätt och detta helt mot förmodan. Det gör fysiskt ont att inse hur uträknad och cynisk hela produktionen är. Man kan inte tala om ett kärleksbarn här, utan en pengamaskin som förvisso levererar storbudgetmaterial, men som i basen är en produkt som lika väl kunde ha varit en populär leksak från Hong Kong - själlös. Lika beklämmande är att barn och unga spenderar sina och föräldrarnas pengar till leksaker baserade på filmfranchisen och man vet detta, bryr sig kanske, men betalar likväl. För att maskera det hela har Bay & Co skapat en fyrverkeripjäs som inte slutar smälla innan 2,45 timmar har passerat och ögonen rullar i skallen av fascination... eller förvirring. Svårt att skilja på dessa. Min medtittare vid första titten, tillika värd av utländsk härkomst och med viss berömmelse i branschen, avskydde varenda minut och av plikt nickade jag medhållande, men jag kan verkligen inte starkt ogilla Transformers 4. Jag kan inte! Detta är en film som förkastas så mycket nu, att den kommer att bli historisk - man kommer att studera dess teknik och man kommer att om 50-100 år dissekera Bays genialitet i filmskolor på Mars. Eller inte.

Naturligtvis storskalig stadsförstörelse


Filmen är alltså dum, alla karaktärer är blåsta karikatyrer, barnen/ungdomarna är hemska och allt som yttras kommer från lagret för kasserade one-liners och idiotiska formuleringar. Allt rör sig hela tiden som i ett söndrigt kalejdoskop och om man ska rangordna franchisen i skalan dum & dummare, så är denna en komplett idiot. En filmkritiker skrev att han vill stämma Michael Bay för helkroppsmisshandel och jag kan nästan hålla med. Man har ont efter visningen.

Men, men, men. Då det kommer till kritan, så misstänker jag att alla med hemmabiosystem kommer att salivera ymnigt, aldrig erkänna att man gillar det man ser och nästan gråta då subben brölar 18-20 Hz infraljud som får tapeterna att lossna från väggen och takbjälkarna att spricka. I brist på eget dedikerat biorum just nu då ombyggnad sker och Dolby Atmos ska introduceras om ett par månader fick jag snällt köra till en kompis som har en av Sveriges bästa hemmabioanläggningar enligt min ödmjuka bedömning och han har redan satsat på att uppgradera till Atmos. Det råkar sig så att denna Transformers 4 är den första filmen någonsin att ha som ljudval i menyerna Dolby Atmos och vad kan man säga om det? Jo, först och främst att filmen är bäst hemma och att biografernas ljudbild är för det mesta helt åt helvete. För mycket eller litet av det ena eller det andra och jag har egentligen upplevt riktigt bra bioljud bara på en biograf, Odeon Leicester Square. Superbt!
Nåja, kompisen är ljudtekniker och filmfanatiker och har plöjt mer pengar i sin anläggning än vanligt folk tjänar brutto på ett år eller två. Men det låter därefter och då filmen var slut insåg jag att jag verkligen får be om hjälp denna gång, nu när nytt ska byggas.

Basen är så tung och så snärtig att man tror att ryggraden ska knäckas. Dialogen - om också korkad - framträder med exemplarisk tydlighet. Och talar man om surroundupplevelsen, så finns det inte en annan film som kan mäta sig med T4. Inte just nu. Således är det bara att konstatera att här talar vi om referensljud och amen på den saken.
Bilden då? Ja, vad ska man säga. Projicerat med en Sony VPL-VW300ES för futtiga 70 papp är bilden i 3D helt enkelt makalös. MAKALÖS! Inte den bästa 3D-upplevelsen jag sett, men närapå. Man ryggar tillbaks många gånger och Bay & Co har lyckats med att skapa en bildupplevelse som i alla avseenden är - även den - referensmaterial. Avslutningsvis finns det en extra disc för extramaterial och hör och häpna, det är synd att klaga. Det finns 3+ timmar av godis för vetgiriga och ska man nu smöra litet så är även detta av referensstandard. Önskar att alla skulle lägga möda på att skapa lika bra extramaterial, men det kommer väl aldrig att ske.

Redan dinosaurierna fick känna på utomsocknesvarelsers vrede


Korkad så det förslår, uppumpad till max, högljudd, vacker och idiotisk så man skäms. Men också en film som man helt enkelt inte kan låta bli att beundra, för detta är hemmabiofantasters våta dröm. Kan man svälja dialogen från helvetet och förbise alla produktplacering samt inse att film är kommersialism som värst och bäst, så har man här en rulle som klår alla sina företrädare i teknik samt de två senaste även i berättelse och skådespeleri. Bombastiskt filmskapande när det är som bäst. Finlir? Inte alls. Sevärd? Ja, för fan. Denna är riktigt sevärd, men den ställer krav på elektroniken mer än åskådaren ställer krav på vett och etikett.

©Janne Ahlgren

2014-11-21 18:32
ongest: Ok film men alldeles för lång. Läckert att du ska göra Atmos hemma. För en grym bioupplevelse borde du se en på bio i Uddevalla salong 1 med Sveriges största duk och Dolby Atmos, det är något i hästväg :-)
2014-11-23 20:46
chips33: Jag gillade den (trots enkel handling) men ljud och video är nog det bästa jag sett på en blu ray utgåva, på mycket länge. 3d är också den välgjord

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime