Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

18 FEB 2010
Upp

Barn & familj från 2009 av Pete Docter med Christopher Plummer och John Ratzenberger.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Upp (recenserad)

"Klassiker på momangen!"

Det finns saker som Disney är expert på och det är att leverera fantasifulla äventyr, romans och att producera den där klumpen i halsen, som vi harklar och spottar ut för att inte avslöja att tårarna rinner och hjärtat får en kramare. Pixar är den specialisten som ser till att Disneyfilmen blir något som vi teknikfrälsta kan glo med hakorna i famnen och öronen blödande av honung. Jag är svårt betagen efter Upp.

Unge Carl imponeras på bio av tidens stora hjälte


Som filmkonsument är jag ganska extrem. Jag ser på mycket och det mesta som går på bio och massor av det som kommer ut på BD och DVD. Som filmkritiker har jag stor tillgång till film och många frågar: Blir du aldrig trött på film?. Svaret är alltid nej. Film är mitt jobb, min hobby och skulle jag inte jobba med film, så skulle jag ändå konsumera massor, för jag är en underhållningsjunkie. Jag måste se film, jag måste lyssna på musik, jag måste spela gitarr, jag bara måste få någon del av den grå massan att producera de hormoner som kroppen har behov av. Sanningen att säga ger ju inte alla filmer denna upplevelse, inte all musik heller och mig själv kan jag inte alltid underhålla, då jag inte är en mästare på gitarr heller. Vid sådana tillfällen tackar jag högre makter för gigantiska, kommersiella leverantörer av levande bilder och skiter blankt i om de ägs av mormoner, araber, japaner, Coca-Cola eller oligarker. Jag betalar för ett nöje, en upplevelse och jag förväntar mig valuta för pengarna. Liten film eller stor. Spelar ingen roll bara jag får det jag betalar för. En upplevelse som ger mig nöje och ett gott humör, som skrämmer livet ur mig eller som får mig att gnaga på naglar. Allt efter behov.

Ellie tar Carl på hans livs äventyr...


Så kräsen har jag blivit, men inte mer än att jag går min egen väg då jag recenserar en film. Det är dock mycket svårt att vara sådär akademiskt kritisk då en film från första sekunderna uppvisar kvalitéer som etsar sig i sinnet på ett positivt sätt. Jag uppmanar vem som helst att sitta med pokerfejs de första 10 minuterna där man på äkta Disneymaner tar och komprimerar livet mellan Carl och lilljäntan Ellie. En är klumpig och tystlåten, den senare snackar som en kulspruta och har äventyr på hjärnan. Det har Carl med, men mer subtilt. Inom kort blir de att omaka par och sedan lever de i för- och motgång resten av sitt liv. Disney/Pixar har skapat en 10-minutare som i känslosamhet kommer i samma nivå som Bambi & Dumbo. Jag erkänner: Tårarna rann. Måste ha varit en bananfluga eller något. I ögat. Nämen, så är det att innan äventyren börjar kände jag att en klassiker har skapats igen.

...som slutar med klump i halsen


Carl är en gammal gubbe, tvär och småilsken. Hans hus är omringat av byggarbetsplatser och efter Ellies bortgång sitter han mestadels ensam och funderar på henne och saker som blev ogjorda. En dag knackar Russel (Oscar i den svenska versionen) på. En rund åttaåring med asiatiskt utseende och helhispig. En scout som är på jakt efter sin sista medalj, att hjälpa en pensionär. Carl är inte road och lurar honom på ett uppdrag som får oväntade följer. Och då Carl råkar dänga en byggjobbare i skallen med sin käpp får han domstolsorder att flytta till ett pensionärshem. En blick på Ellies blick och Carl tar till sina egna planer. Då han skall hämtas har han tusentals ballonger färdiga och med hjälp av helium lyfter hela huset. En kaffekvarn som roder och lakan och gardiner som segel styr han mot hans och Ellies drömplats, Paradisfallen i Venezuela.

Vad man en gång lovat håller man, resonerar Carl och tar sitt hus med på en liten flygtur


Att det blir Paradisfallen kommer från en tid då Carl och Ellie var barn och såg hur äventyraren Charles Muntz hyllades som en hjälte, men som sedermera förnedrades då han påstods ha fuskat i sin forskning. Muntz försvann tillbaks till Sydamerika och har inte hörts av sedermera. Knappt hinner Carl sätta sig i sin länsfåtölj innan det knackar på dörren som numer är på avsevärd höjd. Där står en vettskrämd Russel som p.g.a. Carls praktiska skoj hamnat under hans veranda då huset lyfte. Carl vill bli av med den hyperenergiske pojken, men det är lättare sagt än gjort. Sent omsider och efter vilda strapatser anländer de i Sydamerika och prickar Paradisfallen relativt väl. I en hästskoformad bergsformation ligger de dock på andra sidan, så att säga och Carl lovade Ellie att huset skall stå intill fallet. Emedan tiden går börjar huset förlora höjd och Carl får med sin lille medhjälpare släpa kåken efter sig som, tja, en ballong.

Irriterande Russel (Oskar) erbjuder initiellt inte mycket hjälp


Inte vore det en riktig Disneyfilm för hela familjen om inte ett antal djur kastas med i handlingen. Inte helt oväntat dyker urtidsfågeln Kevin (Kenneth) upp och liknar i sätt en hel del den galenpannan som Kalle Anka tvistar med varje julafton. Fast större. Kevin jagas av ett pack hundar som talar, men inte genom munnen, utan genom ett halsband som omvandlar deras tankar till tal. Mysko. Kevin fäster tycke i Russel till Carls stora irritation. Än värre blir det då en genomkorkad retriever får för sig att Carl är hans husse. Men hundarna är många och välorganiserade. Snart hamnar Carl & Co i riktig knipa och nu gäller det att hålla tag i livhanken. Actiondelen tar över.

Var kom den talande hunden ifrån?


Manusförfattarna har klokt nog valt att inte försöka skapa sanslös sensation och Pixars folk har likväl finslipat sina kunskaper, men tekniskt sett är Upp i samma klass som WALL*E. Här finns inga nya landvinningar och manuset följer en klassisk Disneysaga där meningslöshet får mening och där utanförskap löses med samförstånd. Att snegla på realism är inte konstruktivt och att fundera på fysikaliska detaljer lika lönlöst. Up är en film som existerar enbart för nöjets skull. Höga nöjets skull. Den skiljer sig en del från de allra snällaste Disneyfilmerna genom att man faktisk gör sig illa och att folk dör i filmen. Detta trots är Upp en film för hela familjen, en klassiker samma dag den hade premiär och kanske en av Disneys bästa animerade filmer någonsin. Den passerar inte, i mitt tycke, WALL*E, men den gör ett riktigt bra jobb med att ge oss ett mönstergillt äventyr som berör varje sinne vi har i kroppen.

Urtidsfågeln irriterar Carl. Också.


Jag har sett den maffiga 4-disc versionen som innehåller en Blu-ray disc, en BD-disc med extramaterial, en Dvd med filmen och en Digital Kopia. Låt oss börja med extramaterialet. Det är omfattande, kul och barnvänligt, men ger även vuxna en viss insikt i filmen. De som är riktigt hugade kan se filmen med kommentarer. Personligen måste extramaterialet vara något i hästväg för att jag skall bli helt hänförd och det är det inte trots mångfalden. Bra med bonus om sådant råkar intressera. Vad jag inte gillar är tvångsreklam, tvångstrailers och extra pappskal runt filmen. Allt detta får vi. Egentligen vill jag bara åt filmen.

Från historiens dunkel framträder en legend


Blu-rayn är rakt igenom referensmaterial. Bilden kan omöjligen bli bättre och ljudet, hmm, jag tror inte att jag har hört en så levande på många månader. Basen går så långt ner man kan höra och surrounden ger känsla av rymd. Dialogen är knivskarp och på rätt ställe. In med dvd:n och skillnaden är minimal. Verkligen. Jag kör PS3 igenom en Onkyo som skalar upp bilden och även om skillnader finns, så är de inte våldsamt dramatiska. För en rättvisare bedömning kollade jag på dvd:n i en LG-dvd-spelare och plattplasma och även här talar vi om referensmaterial i dvd-sammanhang. Dock blir skillnaden mellan PS3-Onkyo-Full-HD-projektor avsevärt större än dvd och plattburk. Men spring nu inte och uppgradera er bara för en films skull. Däremot anser jag att nu är det rätt tid att byta format eftersom Blu-ray är bakåtkompatibel och visar ofta gamla dvd:n bättre än den relativt nya dvd-spelaren. Hur som helst, referensmaterial i ljud och bild, både dvd och Blu-ray. Musiken i filmen är signerad Michael Giacchino och följer en tradition som man kan känna igen. Helt perfekt.

Tennisboll och ett gäng vakthundar funkar inte.


Man kan knappt bli mer lyrisk om man så försökte. Superproducenten, och i mångt och mycket pappan till data-animerad film, John Lasseter låter inte halvdana verk landa på marknaden och Upp är inget undantag. Filmen är perfekt, röstsättningen som en handske på handen och underhållningen, summan i kardemumman, är fenomenal. För tekniskt intresserade blir det samma summa. Prefecto! OBS! Bilderna är från dvd:n!

Slutet gott som glass på en sommardag

Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime