Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

War Horse (Blu-ray)

Fler recensioner
16 JUL 2012
War Horse (Blu-ray)

Drama från 2011 av Steven Spielberg med Jeremy Irvine och Peter Mullan.

4.4 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
War Horse (Blu-ray) (recenserad)

"Sentimental sörja, men ändå...!"

Jag har haft War Horse hemma i snart tre veckor och petat på den ibland, men sedan avstått från att se den. Konstigt egentligen för Steven Spielberg är min husgud och ungefär allt han gör eller gjort har på ett eller annat sätt varit viktiga för mig och/eller filmhistorien. War Horse är dock en av dessa filmer som jag helt enkelt övervägde att aldrig se oavsett Spielberg eller inte.

Jag ska köpa hästen, banne mig!


Varför? Nja, dels är jag föga förtjust i s.k. djurfilmer oavsett om det gäller hundar, katter, hamstrar, späckhuggare, delfiner eller hästar. Undantaget är hajar, krokodiler och pirayor, men då brukar de sällan vara i underläge och när de sedan blir det så har de i alla fall decimerat en hel massa dumma amerikanska ungdomar eller motsvarande puckoindivider. Sentimentala kreatursfilmer faller mig inte på läppen oavsett vem som stå bakom taktpinnen. Tecknat är en annan sak, men även där har jag låg toleranströskel. However, efter tjat från fru A så fick War Horse bli sedd och vad såg jag då? Jo, precis det jag fasade för, exakt som jag hade inbillat mig och totalt utan överraskningar. Spielberg må vara en hjälte för mig, men då han gör såpa så är det fanimig halare och sliskigare än en tvål i en vaselintunna.

Jag ska skjuta hästen, banne mig!


Och såpa är det var War Horse handlar om. Intrigen är enklast möjlig. Pappa köper häst framför näsan på byns förmögna knös, helt olämplig för jordbruk, men sonen gör hästen till en kämpe. Militären köper hästen av pappan som måste sälja den och iväg i strid ska den. Efter äventyr såväl i engelska militären som tyska, hamnar den i rymningstillstånd, stor dramatik följer och slutligen förenas den med sin ägare, pojken som numera är militärvuxen. Snyft, snyft. Ja, jag har berättat hela filmen och hela dess handling. So what? Den som inte kan räkna ut detta inom 15 sekunder från att filmen börjar förtjänar att få veta sanningen genast. Sockersött, ömsom brutalt och en riktig saga som får Kleenexen att dyka fram och man glömmer lätt att Spielberg krystar som en havande flodhäst fram en Happy End trots att WWI var allt annat än en lycklig tillställning. Men man kan ju inte slakta hjältehästen, eller hur oavsett om de är farliga fram, sparkas bak och är obekväma på mitten.

Oj vad han är duktig, hästen alltså.


Men spottet slutar sprätta trots allt. Berättelsen är en mardröm och jag gillar fortfarande inte djurfilmer, men man ser lika snabbt som man hatar innehållet att innehållet är hanterat av en som kan baka prinsesstårta av kodynga och få oss att äta den med god aptit och be om att få mer därtill. Steven Spielberg är Da Man, mästaren att kontrollera våra känslor hur aviga vi än är mot ämnet. Han vet vilka knappar han ska trycka på, exakt när och vilken effekt de får. Och inte slutar det där heller. Mannen har kunskap och finanser att iordningställa ett spektakel som inte liknar något annat även om hästen verkar banne mig vara den smartaste varelsen i hela filmen. Spielberg vet hur man använder sin teknik och hur man drar ur skådespelarna allt de förmår att leverera som om det var världens enklaste sak att stå framför en legend och veta att ett felsteg kan betyda skillnad mellan att Spielberg kontaktar en igen eller att man får finna sig utan större framtid i sin karriär.

Ny människa kommer in i hästens liv


Krigsfilm är inte heller herr Spielbergs svaga sida. Han har åtskilliga gånger visat vägen och lagt ut nya råmärken för krigsfilm och framställning av ofredens grymheter och War Horse är knappast ett undantag. Hästen frånsett är krigsscenerna intensiva, dramatiska och brutala. WWII må ha varit historiens mest omtalade krig, men WWI var vansinne som inte knappt går att förstå. Spielberg förstår och han förmedlar det till oss som om han aldrig gjort något annat. Han kör med idyll och vackert kameraarbete då hästen tränas och då officerarna tävlar om vem som rider snabbast, men då kriget börjar ändras tonen. Kameran är fortfarande exakt och obönhörligt detaljerad, men stämningen och grymheten följer in i salongen som om man bytt Hello Kitty-filtret mot Freddy Krueger-filter. Filmen ser helt enkelt fantastisk ut och då vill man gärna glömma hur manipulativ den är och hur den egentligen kan betecknas som regissörens slappaste verk på 2 årtionden.

Vad skulle en Spielberg-film vara utan en söt bräcklig flicka?


Det känns som att Spielberg är en av världens främsta violinister. Då han spelar med känsla för en publik bestående av konnässörer skapar han magi som guldöronen uppskattar mer än något annat. Han kan också spela skickligt för en mindre kunnig publik och hänföra dem, men ingen märker om känslan saknas. Han är trots allt tekniskt skicklig. Och det är den känslan jag fick av War Horse. Spielberg har plockat fram sitt bästa E.T.-recept och applicerat det utan skam och känsla på en hästsaga, proffsigt och snyggt som bara den, men kallt kalkylerande. Nu är War Horse inget hastverk och har nog upptagit den gode Spielbergs hela uppmärksamhet, men han har gjort samma sak bättre förut och då han alternerar grym krigsrealism med Black Beauty- och Lassie-tårdrypare får jag en känsla som inte känns helt korrekt. Jag blev inte rörd av berättelsen, inte ens då det var sentimentalt intill tårkanalerna, men fru A bölade som om hon aldrig gjort något annat. Yrkesgråtare i Karelen kom jag att tänka på, men sedan insåg jag att knapparna var korrekt intryckta för hennes del och hon såg filmen med annan känsla än jag.

Nästan slut!


Okej, jag måste medge att jag fortfarande inte kan låta bli att förundras över Spielbergs förmåga att skapa perfekt personregi med mönstergillt valda skådespelare och att han faktiskt tangerar ett ämne som man inte talar om speciellt mycket. PÅ WWI slagfälten stupade det miljoner människor och det är tragiskt i sig, men där stupade också djur av alla de slag som om dessa knappt vore mer värda än maskineriet de i slavliknande förhållanden fick släpa tills de dog på sin post. Nu har inga djur skadats under inspelningen, allt annat vore ju märkligt, men man gör sig rätt att hålla detta i tankarna, för det man ser i vissa scener är inget man tror är knappt sant. Mycket grymt och konstigt nog känner man för hästarna mer än för människorna, men så skapar en hantverkare sin pjäs, nämligen precis som han själv vill. Man kan säga att filmen är högst opersonlig, men desto med djurisk. Mycket ambitiös på sina ställen men karaktärerna är bifigurer och hästen, tja, hästen är en häst och de som inte älskar hästar mer än något annat kan nog tycka att denna War Horse är litet väl vinklad, alltför Disney men lyckas inte riktigt gripa tag på det sätt som man vill att en Spielberg-film ska greppa en. Senaste Indiana Jones var en film där man kunde se att maestron kanske hade tappat förankring till all verklighet, men den gjorde han ändå med känsla och hjärta. War Horse innehåller känsla och hjärta, men jag menar att Spielberg har varit mer kalkylerande i sitt upplägg och definitivt sökt sig till en sorts 40-tals sentimentalromatisk stämning som inte passade min smak.

Snyft och snörvel


Grinande fru A har en annan åsikt om saken och det kan jag leva med, men en sak som vare sig jag eller hon kan ens diskutera är kvalitén på filmen rent tekniskt. Ljudet kommer i DTS 7.1 HD MA och de som har högtalare till alla kanaler och en bra subb kommer att skaka ner från soffan och spika upp gardinerna efteråt. Njutning i allra högsta grad vill jag kalla det hela. John Williams (who else?) musik sitter åter som handsken och som socker på toppen av socker finns stammisen Janusz Kaminskis foto som tangerar nästan det omöjliga. Utan att ens försöka beskriva bildmaterialet räcker det med ett ord: Referensmaterial. Och ett till. Eller två: Typ så förbannat bra att man skulle kunna tro att man befinner sig på plats själv. Det blev mer än två ord, men skit samma.

Vackert, vackert!


Litet långdragen och som sagt på tok för konstruerat sentimental i min smak, men jag vet att kritiken har varit överlag positiv och publiken tycks gilla detta mer än mycket. Jag vill se den tonårsflickan som inte snörvlar sig halvt fördärvad då hon ser detta och jag kan på rak arm räkna upp ett dussin av mina manliga vänner som snabbt skulle få ett hårstrå i ögat eller en allergichock bara för att få orsak att hala fram näsduken. Jag gjorde det inte, tyvärr, för jag skulle mer än gärna ha öppnat kranen som jag gjorde i E.T. Fast det var ju en hostattack som framkallade tårarna, vill jag klart minnas.

©Janne Ahlgren

2012-07-17 21:17
kimkarlsson: Mycket bra film men det är synd att det var magert med extramaterial, den där 20 minuters roundtable snacket med Steven Spielberg, Katleen Kennedy, skådisarna,John Williams, Janusz Kaminski, Rick Carter, Michael Kahn och manusförfattarna hade gärna fått vara minst en timme, alltid intressant att få höra dom inblandade prata om filmen. Tur att man köpte den amerikanska 4-disc combo utgåvan där man fick med en extra disc med värdefullt extramaterial som en timme bakom kulisserna.

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime