Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Warcraft: The beginning (Blu-ray 3D + Blu-ray)

Fler recensioner
07 OCT 2016
Warcraft: The beginning (Blu-ray 3D + Blu-ray)

Äventyr från 2016 av Duncan Jones med Paula Patton och Travis Fimmel.

1.8 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Tekniskt bra, haltar illa i allt annat."

Jag har spelat videospel så länge som de funnits tillgängliga för vanligt folk och PC-spel från början någonstans i 1990-talet. Jag har kvar mitt första spel, A-10: Tank Killer. Maffigt omslag, pixelerat och fånigt innehåll, men då detta var nytt så var det väldigt märkvärdigt. Två disketter á 1,44 MB. Och på den vägen är det. Nu i 55-års ålder spelar jag fortfarande men har liksom fastnat i enklare FPS-spel och finner Half-Life 2 Deathmatch fortfarande oöverträffat. En gammal goding, må jag väl lova. Under åren har jag avlivat så gott som alla spel i FPS-genren som är värda att nämna. Rollspel, strategispel (utom schack), MMORPG och simulationer har jag konsekvent skippat och således är World of Warcraft något som jag aldrig ens tittat på, än mindre spelat. Inget av mina barn heller, konstigt nog. Och lika således är filmen Warcraft en upplevelse som jag inte kan sätta i relation till någon originalprodukt eller berättelse.

Som novis i ämnet Warcraft (klart att jag hört talas om det och fattat dess storhet) öppnade jag filmen med spänning och kastade mig in i en värld som jag vanligtvis finner uppiggande och fantasistimulerande. Vi börjar i Draenor orchernas hemvärld där syftet med livet är att vara hedersamma och ärliga, men också uppenbarligen ta för sig då man behöver något. Men mäktiga trollkarlen Gul´Dan (Daniel Wu) ämnar man lämna hemvärlden för att söka bättre nejder i människornas rike. Det finns en portal som leder till den nya världen och energin till portalen tar man från allehanda levande väsen, såsom sina grannar. Detta skär litet i ögat på den rekorderliga klanledaren Durotan (Toby Kebbell), men vad är det mer än att lyda. Hans gravida fru följer med krigshären till människornas rike och föder ett barn som Gul´Dan hjälper till världen. Och så börjar slakten på andra sidan och orcherna lever rövare så det står härliga till. Ja, nämnde jag att dessa orcher är allt annat än en viss Ringsagas små väggklättrare? Jo, Draenors orcher är sådär 3 meter höga, 250 kilo tunga muskelpaket som får Hulken att likna en insekt och som bär på ett underbett större än Stocholmsregionen ackompanjerat med huggtänder som valrossar skulle döda för. Sådär på ett ungefär.

Inte vackra att skåda, men stora och starka är dessa tandtroll


Människan leds av en sävlig kung, kung Llane Wrynn (Dominic Cooper) och hans här (som är där) av lojale Sir Anduin Lothar (Travis Fimmel). Men då härjningarna av de nya grannarna tar otäcka former söker man hjälp från Väktaren (magikern) Medivh (Ben Foster) som är stark nog att sätta käppar i hjulen. Man finner också hjälp i den unge trollkonstlärlingen Khadgar (Ben Schentzer) som hoppat av sin träning av någon anledning. Under en konfrontation med orcherna tar man till fånga ett halvblod, Garona Halforsen (Paula Patton) som blir anhängare till kungen och medlare på sitt udda sätt.
Och så slåss man, folk dör, hemska saker sker, falskt folk finns och planerna går inte i lås som man skulle tycka var optimalt. Den som man gissar är ond är ond och den som man ska tro kommer att dö, kommer att dö. Och så vidare. De svaga kan bli ledare och man snålar inte heller med livsfilosofier och, törs jag säga, religiösa vinklingar.

Hon är inte människa män ändå konstigt sexig... vilket är tanken.


Jag måste erkänna att det ser förbaskat bra ut. Tekniken med motion-capture har tagit ett bra kliv sedan Gollum härskade över oss (fast han är fortfarande bäst) och det hela ser förskräckligt snyggt ut. Man kan nästan tro att orcherna är riktiga. Nästan. Världen omkring oss är detaljerad och massiv utan att se direkt konstgjord ut, vilket den är. Men ändå finns det ett skimmer över det hela som säger: Detta är inte på riktigt, inte alls! Och det skimret följer mig mer än vad Peter Jacksons fantasivärld, eller James Camerons för den delen, någonsin gjort. Men jag gillade det jag såg. Verkligen.
Sedan till det jag inte gillande, vilket i detta fulla fall är ungefär allt annat. Sorry och jag ber att inte bli halshuggen för det jag nu kommer att skriva, men i min mening (som en som aldrig spelat spelet/n) är Warcraft som en film på egna ben en råddig samling scener där CGI-energi spenderas på slagsmål där man knappt vet vem som slåss mot vem och lugnare dialog som kunde vara kopierat från gulliga Harlekin-böcker. Kort sagt patetiskt med alla dess synonymer. Dialogen haltar illa och är bitvis så högtravande att man drar på läppen. Men jag kan förlåta detta, vi talar ju ändå om fantasy med pondus och typ en miljard anhängare. Man får vara litet fånig i dessa sammanhang. Eller får man?

Foster som Väktaren är feeeel val!


Vad som inte får vara fånigt är skådespeleriet. Now what now? Jajamän, sällan har man lyckats så väl att välja så illa personer i alla roller. Ben Foster är ju som känt en generisk bov från både en och annan film. Jag gillar Foster, han är förbaskat bra då han spelar skurk, men man kan gissa att hans goda magiker, Väktaren, är inte helt kosher bara för att Ben gestaltar honom. Dessutom ganska illa, litet som en Nicol Williamson (Merlin) kopia från filmen Excalibur 1981. Fast sämre. Avsevärt sämre. Dominic Cooper kan man njuta av i serien Preacher till max, men i Warcraft finns det inte ett uns av pondus eller trovärdighet. Han bara är. That´s it. Värst är dock herr Fimmel som säkerligen kan också imponera om han vill och ämnar. Hans röst, hans gestalt, hans allt skvallrar om att han inte är på något sätt närvarande. Mäktig ledare? Snarare mjäkig ledare. Och han Schnetzer ska vara något av en komisk typ, men det enda jag kommer att tänka på är en blek Game of Thrones-karaktär som borde skrivas ur handlingen omedelbart. Paula Patton är snygg att se på trots underbett och huggtänder samt spyfärg påkroppen, men hon finns där för att skapa sympati, romanskänslor och sexappeal. Inte för att filmen innehåller någon sex, antydning till det. Eller splatter, svordomar och vettigt manus för den delen.

Ty där skådespelarna haltar gör manus det ännu mer. Man har planerat filmen i 10 år och med regissören Duncan Jones hjälp har Charles Leavitt skrivit ett hopkok av floskler och händelser som gör oss oinvigda ganska förvirrade. Mig i alla fall. Man skulle kunna tro att man på 10 år kunde skaka fram ett manus som man inte behöver ha skämskudde till, men icke. Händelserna kunde vara tagna från viken som helst fantasysaga, inget överraskar och allt som sägs har sagts tusen gånger förut. Skulle det inte vara för den magnifika CGI:n från ILM så skulle filmen hamnat på tippen för länge sedan. Här finns inget sofistikerat, ingen spänning inga egentliga överraskningar. Det förvånar mig då Duncan Jones har i sina två tidigare regiuppdrag, Moon & Source Code) visat att han kan det där med att vara smart och litet underfundig. Här kör han på som en ångvält och översköljer oss med något som han tror ska passa alla som lirat WoW och dessutom alla som inte gjort det. No can do my good man. Jag som inte lirat fattar att detta är en film lik många, många andra i sagornas värld och en technoföreställning som är så massiv att den lämnar enbart en smak i munnen att man just sett en cut-scene från ett dataspel. En lång sådan, men hjärtlös och en som bara leder till nästa äventyr. Som regissör är Jones i detta fall ooriginell, högst medioker och hans arbete blir inte bättre av att klippteamet har alla haft kollektiv epilepsi varje gång ett svärd finns i någons näve, vilket är ganska ofta. Dessutom skulle jag byta skripta då saker och ting går från scen till scen i förändrad sort. Kolla fast på köttbiten som vår ledare ska käka. Kött, litet kött, kött, litet kött, beroende på vinkel. Hehe.

Fimmel är bara en katastrof på två ben


Som väntat är föreställningen dock finfin att se på om man mörkar rummet, tar på sig 3D-brillorna och kör det hela på en större duk omringad av stora mängder adekvata högtalare. Bilden är skimrande i mjuka färger men också skarp och behaglig att se på. Dynamiken är oslagbar och även 3D-upplevelsen ligger bland de bättre föreställningarna man kan se. Jag ska inte klaga på bilden alls. Ljudet kommer i Atmos om man kan utnyttja det och det är det inget större fel på. Några gånger kommer ljudet från fel håll, men det kan jag leva med då vi i övrigt talar om referensklass. Massiv bas och härlig klarhet. Bravo. Extramaterial finns det i ganska stora mängder och mer behöver man nog inte om man nu är en som inte är så inne i WoW-världen. Musiken är bombastisk och föga originell, men det duger.

Se Dominic i Preacher istället!


You don´t like it?
No, I don´t like it!

Som Jake Blues sa till sin bror Elwood då han bytt en mikrofon mot en polisbil. Jag hade förhoppningar, men tyvärr krossades dessa ganska totalt. Filmen är fin att se på och djupet i 3D gör att den kanske åker fram någon gång till, i alla fall då vi har barn på besök, gissar jag. Men skulle jag se filmen igen för att detta är en bra film? Nej, aldrig! Warcraft faller säkert alla fansen på läppen, men min läpp kräver mer än bara bitter salt och söta ord. Det behövs litet exotiskt sting och ovanlig krydda också och Warcraft saknar dessa ingredienser helt. Tyvärr.

©Janne Ahlgren

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime