Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Spelguiden

Monster Hunter World - Xbox One

Fler recensioner
08 FEB 2018
Monster Hunter World

Action till .

3.8 - Recension av: Ove Kaufeldt
Spelet som helhet
Spelkänsla
Grafik
Ljud

"Med monster stora som flerfamiljshus"

Det är inget ovanligt att hamna i slagsmål med en T-Rex, och det tar åtminstone en halvtimmas dunkande på benen innan han börjar knäa tillräckligt för att man ska nå att slå honom på käften.

Under många år var Monster Hunter-serien en Nintendoexklusiv titel med rötterna i Playstation 2, vilket gör denna debuten på Xboxplattformen lika välkommen som triumferande. Innan spelet ens hade släppts kunde man läsa lite varstans att somliga inte var övertygade om att Xboxkonsolen skulle vara maskin nog att köra det här spelet. Jag må ha ett och annat att klaga på men prestandan är faktiskt inte på den listan. Det är snyggt och prestandamässigt flyter det fint i stort sett hela tiden. Det har dessutom en grafisk stil som känns ganska enkel att beskriva - en Jurassic Park i manga-stil med karaktärer från Final Fantasy.

Det här spelet vänder sig primärt till spelare med mycket tålamod, taktiker med gott om tid att fundera ut bästa strategin för att fånga eller döda gigantiska monster. Jag finner det lite motstridigt att du tidigt får höra att monster är en del, till och med en nödvändig del av ekosystemet och att de har en plats. Sedan ska man göra sitt absolut bästa för att slå ihjäl dem så fort man ser dem i vart och vartannat uppdrag? Bakgrundsstoryn är i övrigt inte särskilt djup eller komplex, det är inte den sortens spel heller, och bortsett från ett och annat litet normalare monster så består världen av gigantiska drakar, Godzillor och T-Rexar som bjuder på veritabla bossfighter varenda gång du träffar dem. Eftersom det vanligtvis stolpar omkring flera gigantiska monster i samma område är risken överhängande att du fångas mellan två giganter som strider om byten, revir eller vad nu överdimensionerade jättemonster kan tänkas strida om.

Man kan nästan höra Richard Attenborough hälsa oss välkomna till Jurassic Park.


Tyvärr är röstskådespeleriet någonstans mellan medioker och menlös, vilket på sätt och vis ska visa sig olyckligt passande. Det spelar nämligen ingen roll hur du anstränger dig för att få din karaktär att se ut som en tuff veteran, det närmaste den imponerande mängden inställningar och reglage kommer är häpet irriterad tonåring. Emellanåt storögt stirrande tonåring, dock inte tuff eller veteran. Den ena av två filurer som hakar på dig, din Handler, är irriterande nästan bortom sans, som ett synnerligen störigt småsyskon. Den andra är desto sötare, och väger nästan ensamt upp för det andra. Din ständige trogne följeslagare är en kattlik varelse, en Palico, som kommer att vara din viktigaste vän i den nya världen. Du kan utrusta den med rustning som du tillverkar själv från delar av monster du slår ihjäl, och beroende på vad du ger den för prylar kan din katt hjälpa dig på flera olika sätt, allt beroende på din spelstil.

Din katt kan dessutom prata med andra djur och varelser i den nya världen, så att du tidvis omges av ett flertal allierade som försöker hjälpa dig att fånga eller döda monster. De kan hjälpa dig att rigga fällor, samla saker, jaga monster eller bara vara hjälpsamma och givmilda i största allmänhet. Du hittar dem lite varstans på dina expeditioner, som man kan säga är en sorts utflykter utan mer mål än att ta reda på mer om det nya området. Det kan röra sig om att spåra och lära sig mer om djurlivet, samla blommor eller andra saker, hitta fler lägerplatser eller bara se vilka giganter som är ute och ruskar på sig idag.

Skulle människans bästa vän vara hunden? Lägg drakägg och krydda med makaroner.


Förutom uppdragen som ingår i berättelsen och expeditioner kan du göra en mängd sidouppdrag, som till exempel hämta saker åt den lokala kocken eller åt forskarna. Det finns gott om sidouppdrag, ganska många handlar om att slå ihjäl visst många av något eller samla visst mycket av något annat. Ren och skär grinding alltså, vilket kan tilltala de med mycket tålamod. För att hitta vissa blommor eller stenar som ingår i vissa recept kan det krävas extrema mängder tålamod, eller ren tur. Utforskandet och samlandet, som bara tidvis avbryts av ett eller annat uppkäftigt monster, är dock ganska underhållande. Det finns mycket att hitta och det är så stor variation att väskorna snabbt blir fulla av olika insekter, stenar, bajs och blommor. Som tur är hamnar inte monsterdelarna i väskan, när du besegrat ett gigantiskt monster kan du plocka delar som skickas direkt till din förvaringskista istället för din vanligtvis proppfulla väska.

Den ser ut som en T-Rex men heter inte det i spelet, i så fall skulle säkert dinosauriernas advokater komma springande. De är ännu farligare.


De där monsterdelarna är, beroende på vad du hittar, sällsynta och värdefulla för den som vill göra sin egen utrustning. Och det vill du. Du kommer inte att komma vidare förbi första lilla geckon utan att först förbättra din utrustning, och dina vapen. Vilka vapen som gör vad och hur de fungerar får man i stort sett testa sig fram till, alla eventuella guider är mediokra på gränsen till usla. Det är en mycket hög inlärningsträskel för nya oerfarna spelare, den kan upplevas som obekvämt hög till och med av vana spelare som inte är direkt bekanta med spelserien. En hel del tas för givet att du vet och nämns inte alls, annat berättas det om så kortfattat att det blir kryptiskt.

Kontrollerna är i stridens hetta inte helt enkla att bemästra, och risken är överhängande att det slutar med en vild knappdunkarfest trots att det finns kombos och knappsekvenser man kan välja för att uppnå specifika effekter. Avsaknaden av hälsomätare på monstren är avsiktlig, om än initialt irriterande. Så småningom lär du dig att se när monstret börjar bli trött, förgiftad eller skadad. Även monster har kroppsspråk, och det är när man börjar lära sig tolka det som man också börjar kunna se hur mycket tid det kommer att ta att eventuellt besegra en best. Ett odjur som tidigare tagit en timma att besegra kan plötsligt besegras på fyrtio minuter istället. I takt med att du besegrar dem, lär dig mer om dem och blir skickligare lär du dig också var du ska attackera, vad du ska undvika och hur du ska vinna. Det är du, inte din karaktär primärt, som blir bättre även om karaktären också går upp i nivå och blir duktigare förstås.

Är det ett svärd du håller i handen eller är du bara glad att se mig? För vad är det de försöker kompensera för med den storleken på vapnen?


Om det verkar som att du håller på att få på skallen kan du skicka upp en nödraket, och så kanske du får hjälp av andra Hunters som hjälper dig att sänka monstret. Det går att spela flera, upp till fyra, men monstren skalar upp om ni blir flera så det går inte fortare att slå ihjäl bara för att ni blir fler. I skrivande stund finns det en bugg som gör att monster skalar upp men inte ner om spelare hoppar in och sedan lämnar, vilket gör att du kan bli stående alldeles solo med en helsur giftig drake gjord för fyra.

Ytterligare en detalj som gör spelet svårälskat är hur man uppgraderar sin utrustning. Det är verkligen inte lätt att förstå sig på, det är inte intuitivt för fem öre faktiskt. Här någonstans hade jag önskat att någon hade slutat tänka utanför boxen, särskilt rörigt är det att uppgradera sina vapen. Att slutligen behöva tillgripa youtube känns som ett litet nederlag för utvecklarnas förmåga att förklara hur de tänker. Det som gör det nödvändigt att bemästra denna snärjiga del av spelet är förstås att flervåningshusen som stolpar omkring därute och spottar eld och lila gift omkring sig inte låter sig dompteras av något annat än det absolut största och vassaste du kan hitta.

Det känns som att det här spelet är ett Janusansikte, vissa delar är polerade, underhållande och välgjorda medan andra delar känns illa genomtänkta eller ditlagda i sista sekunden som en slags eftertankens kranka blekhet. Spelare som tyckte om de tidigare spelen i serien, som gillar motstånd och utmaning, eller som gillade stilen och känslan i Dark Souls-spelen kan mycket väl tilltalas av det här spelet. För man måste verkligen ha gilla utmaningen och ha tålamodet att slåss mot samma monster i 20, 30, kanske 40 minuter oavbrutet för att få ut något av Monter Hunter World.

Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime