Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Spelguiden

State of Decay 2 - Xbox One

Fler recensioner
25 MAY 2018
State of Decay 2

Action till .

3.8 - Recension av: Ove Kaufeldt
Spelet som helhet
Spelkänsla
Grafik
Ljud
299 kr

"Den zombietid nu kommer"

Är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller att ta till vapen mot ett hav av plågor och dräpa dem beslutsamt?

Det skulle bli ett väldigt kort spel om huvudpersonen inte tar till vapen och dräpte zombies beslutsamt, så den frågan får Hamlet anse besvarad i det här fallet. Det finns dock en del andra frågetecken runt det här spelet som vi ska försöka räta ut. Jag vet inte om det är jag som haft tur eller Internet som haft otur, men majoriteten av buggarna har gått mig förbi. Ibland materialiseras det zombies 40 meter upp i luften, vilket egentligen bara är komiskt, och det har hänt någon enstaka gång att jag råkat fastna under min egen bil men inget av detta har inträffat efter lanseringen. Om detta beror på att utvecklarna jobbar på att ta bort buggarna eller ren tur låter jag vara osagt.

Låt zombierna komma till mig och hindra dem inte! Ty min ammunition tillhör sådana.


Mycket är sig likt från det första State of Decay, så om du har spelat det så är det nästan som att komma tillbaka till jobbet efter två års semester. Du kommer att känna igen dig i vad du ska göra och hur du gör det, men ändå har det hänt en hel del.
Det finns till exempel flera specialzombies, de flesta känner vi igen från första spelet och de är i stort sett lika otrevliga nu som då. Den största skillnaden är att vissa bär på en blodsmitta som är farlig för människor. Du har en mätare som visar hur mycket du har exponerats för blodsmittan, och om mätaren blir full blir du smittad och måste få botemedel inom några timmar för att inte själv förvandlas till en zombie. De här specialarna, de smittade zombierna, hittar du vanligtvis i närheten av ett "plague heart", en slags köttig, stinkande, infekterad hög kroppsdelar som verkar växt ihop och börjat sprida sig till omgivningen. En rödaktig, giftig dimma sipprar ut från byggnaden hjärtat gömmer sig i, och när du attackerar kan du nästan garanterat behöva försvara dig emot en stor mängd odöda. Att förstöra ett hjärta bjuder på en mängd utmaningar, och för att göra saken värre blir de som är kvar starkare för varje hjärta du slår ut. Konceptet är lika smart som det är utmanande.

Screamers attraherar flockar av kringvandrande odöda, om du inte stoppar dem fort kommer du ha en mängd problem som gnager. Bokstavligen.


Jag är lite kluven när det gäller grafiken, för när jag tittar på spelet så är det ju inte så snyggt. Egentligen. Men ändå sitter jag där och pysslar med min lilla grupp överlevare. Bygger, utforskar, utrotar och samlar. Betydelsen av grafikens tillkortakommanden, lite konstiga animationer och någon enstaka grafikglitch här och var försvinner i den allmänna stämningen.
Jag sugs in, tempot är precis så där lagom för att jag ska kunna hantera attackerade horder och en ny form av zombie som bär på en blodsmitta som är farlig för människor. Mellan attackerna och den febrila aktivitet som det blir när jag ska ta hand om ett "plague heart" glider jag tillbaka i en skön utforskande lunk. Jag antar att det bevisar att bra grafik inte gör ett bra spel.

Ensam är stark, sägs det. Det är avancerat skitprat, åtminstone här. Ensam är död.


Kontrollerna är distinkta och det är lätt att komma igång, handkontrollen passar utmärkt till den här typen av spel. Det är inte ett action-skjuta-röj-spel av typen Left 4 Dead om nu någon hoppades på det. Men det är inte heller ett zombieminecraft, det finns en rudimentär story och ett uttalat mål exempelvis. Om något doftar det lite "The Walking Dead" säsong 2, när överlevarna försöker bosätta sig i ett gammalt övergivet fängelse och skapa sig ett fort och ett liv. Man har tonat ner de mellanmänskliga förehavandena en aning, gruppen kan fortfarande bråka inbördes och om det blir för illa lämnar någon gruppen men det är inte personerna i spelet eller deras liv och leverne som är det viktiga, utan gruppen och dess överlevnad.

Om det skulle vara så att du får problem som du inte kan hantera själv, och det är bara en tidsfråga, så kan du be upp till tre kompisar att hoppa in i ditt spel och hjälpa till. Detta är, enligt mig åtminstone, ett genidrag då det är enkelt att bjuda in kompisar och det spelar ingen roll om de kör Xbox eller PC, ni kan koppla ihop era spel och spela ihop så till vida att de hoppar in som besökare i din bas och ska hjälpa till. Det är med andra ord inte nån permanent multiplayervärld där man bygger och överlever tillsammans - andra spelare kan hoppa in i ditt spel för att hjälpa dig i din spelvärld och vice versa. Som tack får de bonusar och en del resurser, och ju mer multiplayer de spelar ju mer bonus får de. Det är riktigt smart och riktigt roligt, det kan vara det enskilt roligaste i hela spelet faktiskt, att skövla zombies tillsammans med en god vän.

Bygga saker är viktigt. Sjukstuga, trädgård för att odla mat, verkstad. Men utan folk som sköter och försvarar allt kommer zombierna att ta över.


När man inte är ute och slåss mot de odöda horderna bör man se över sin bas, byggandet och uppgraderandet är en viktig del av spelet och det är en hårfin balans mellan katastrof och framgång. Du har flera överlevare att välja mellan när du startar och tre olika områden att starta i. Det är detta som gör spelet så omspelbart, för du gör sannolikt inte samma val två gånger, och dessutom kommer du inte att stöta på samma grupper med ambulerande främlingar två gånger i rad om du spelar om spelet. Så det är ett spel som räcker länge om man tycker om det, och det gör jag ju ändå när allt kommer till kritan. Trots att det kunde ha varit snyggare och mer buggfritt.

Egentligen borde jag tycka om inte State of Decay 2 så mycket som jag faktiskt gör. Det är inte speciellt snyggt, mycket känns igen från föregångaren (som jag i och för sig gillade) och jag har en lång önskelista med sådant som jag önskar hade funnits med. Men spelet har det odefinierbara "det" som får mig att sitta timma efter timma till långt in på nätterna. Jag ska bara hämta lite ammunition. Jag ska bara uppgradera trädgården. Jag ska bara... och timmarna rullar förbi. Helheten är helt enkelt mycket större än summan av dess delar.

Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

08-505 655 50
Mån-fre 9-16
Lunchstängt 12-13

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas nästa dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2018 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime